Ärlig....

Cafe häng...

Ja igår tog vi beslutet om att sluta ses psykologen och jag.
Efter vi hade pratat om rättegången, alla känslor och märkliga saker som hände, så flinade vi lite både hon och jag. När jag sen slängde ur mej att jag dagen efter varit på dejt så skrattade hon högt,hihi här spills det ingen tid typ...
Så den resterande tiden av timmen vi hade tll vårt förfogande pratade vi om förhållanden, om hur det kan tänkas bli med nästa förhållande.
Jag berättade att jag hade lovat mej själv att jag skulle vara ärlig, ja för på min resa detta sista året så har jag kommit fram till att ärlighet är något jag värdesätter väldigt högt.
Innan har jag inte ens funderat på det, för mina grönbruna ögon har alltid varit så blå så blå.
Jag har trott alla om gott och jag har inte haft någon anledning till att tro något annat, livet hade varit vänligt mot mot mej.

Men nu vet jag bättre och jag har fått erfara att människor förändras och att det kan gå fort, att den vackert skimrande glorian som sitter på någons huvud, kanske en gloria jag satt där, men att den sitter där och skimra och allt är fint och bra. Den kan svärtas ner på några få sekunder, allt vänds upp och ner.
Den vackra rosaskimrande bubblan som man tror ska vara för evigt, den kan någon med en gloria sticka hål på utan bedövning, utan att bry sej.
Jag har lärt mej hur skört allt är, att man kan inte ta något för givet och nej ingen får leva ett långt och lyckligt liv.
Det går åt pipsvängen någon gång för alla, så är det bara.


Ärlighet var det ja. ja det är minsann inte de lättaste det att leva med. Man ställs inför massa märkliga saker hela tiden i livet. Och det ska göras val och fattas beslut hela tiden.
Jag har sagt att jag ska vara ärlig med vad jag känner och också förhoppningsvis våga uttrycka det i ord och handling, jag har blivit bättre på det, jag är ganska bra men inte bäst. och jag ska bli bäst på det, jag ska vara ärlig mot mej själv, jag ska säga vad jag tycker om och vad jag inte tycker om.
Jag ska inte spela något spel, nej jag är för gammal för det.
Jag ska leva mitt liv och om det inte passas in på andra, ja då är det väl någon mening med det.

Jag har funderat lite på det och det är nog så att ärlighet och öppenhet kan skrämmas många gånger, att är man rak och rättfram så chockar man sin omgivning, på gott och ont.
Ibland kan man faktiskt bli lite chockad själv.
Jag tänker nu närmast på mej själv när jag öppnar upp hela register och berättat om mina innersta funderingar som jag i vissa fall kanske hade gjort klokast att hålla för mej själv.
Men mitt nya jag vill dela med sej, mitt nya jag vill öppna upp nya vägar och det har det verkligen gjort jag har haft så många otroligt spännande samtal, samtal om saker som jag tror att många inte vill prata om men som många tänker på, saker som man vill få ur sej men dom kan te sej vara lite pinsamma eller jobbiga att prata med andra om.
När man vänder och vrider på precis nästan allt som kommer i sin väg, man analysera, fan gjorde jag rätt nu när jag köpte ekologisk mjölk, eller spelar det ingen roll.
Var det rätt att skicka iväg de där messet till den där personen i just det läget. Ska jag byta morgontidning, ska jag börja spela pingis? jag analysera allt och jag tycker att jag har blivit bra på det.
Nu vet jag ju att allt kan man ju inte få ordning på och speciellt inte det som handla om andra människor, men man kan öka förståelsen lite mer för både ens egna och för andras känslor och tankar.
Mina sinnen är öppna och det är jag ärlig med.

Efter detta ärliga utspel blev det en lättsam fika på café med kusinerna, mysigt värre.
Kvällen slutade med duttpennan i högsta hugg på sjuttiofemman, vad jag funderade mest på under kvällen var om loket rökat på eller ej, i mina ögon var han helt av banan. Men det är klart för tjugo år sen var han kanske på toppen och helt på banan, vad vet jag.

Nu drar jag och myset på semester, 60 mil norröver ska avverkas under dagens etapp. Härliga fredag.

Jockarp.