lördag 5 november 2011

Fullt ös...



Vojne vojne....
Jag är för gammal, alldeles för gammal för att hänga ut till halv fem på morgonen, de är en sak jag lärde mej efter gårdagen.
De var flatkalas i Karlshamn, de var hur roligt som helst, men väldigt ovanligt dock.
Jag lämnade mitt lilla mys vid halv sju snåret och nej jag var inte de minsta orolig över att hon inte skulle må bra och ändå så går man och tänker på den lilla tösen hela tiden. Är det de som kallas för moderskänslor tro.
Jag hämtade upp några söta töser sen bar det iväg, förfest med gamla ansikten men även några nya, det är alltid roligt med nya kontakter inom vår lilla klick här på jorden klicken av homo.
Ja som alltid kom lilla ex frun upp på tapeten och historien fortsätter således att spridas i vårt avlånga land, nu gör det inte mej så mycket om de pratas och att andra spekulera hej vilt om vad anledningen till de märkliga betendet var, det ligger inte så nära mitt hjärta längre,de är ingen klump i magen eller någon stockning i halsen när det kommer på tal, jag kan prata om det utan känslor vilket jag tror är sunt för mej och även ett bevis på att hon blekna mer och mer.
Sanningen och vad hon gjort kommer ju alltid vara den samma för jag är den som blev lämnade för en annan kvinna, jag är den ensamma mamman.

En annan mamma som också hamnat i en liknande sits samtalade jag mycket med på festen, hon är hetero och pappan till barnet finns med i bilden men väldigt långt ut i kanten.
Hon berättade att hon hade haft känslor liknande mina. När hon fick veta att hon var gravid så ville hon inte ha barnet. Jag fick en flachback till den dagen då min ex fru spottade ur sej att hon inte ville vara med på vårt tåg längre, att hon inte tänkte ansvara för vad hon gjort.
Jag kom tillbaka till den dagen när jag slog på min mage i frustration, när jag slog på min gravida mage av rädsla och panik.
Jag ville inte ha de barn som växte i min mage.
Jag kom tillbaka till den dagen då min ex fru sa, jag lämnar dej, du får klara dej utan mej, mina systar har lovat att stötta dej om du behöver stöd.
Jag mådde inte dåligt av tankarna och känslorna jag fick, dom var färdig bearbetade.
Ja kunde se nyktert på det.
Jag kunde se vilken vinst lott jag dragit och även att det stod nit på min ex frus lott.
Och det var underbart att känna den känslan.

Ja sen var det utgång.....Jag träffade underbara människor som jag och min ex fru delat dagar med. Människor jag inte sett sen jag blev lämnad människor som slog armarna om mej och frågade hur allt var, dom frågade om min ex fru.
Åter igen orden.
- Vad fan har hon gjort. Ett ryck på axlarna och ett skak på huvudet från mej.
Människor som varit hennes vänner. Människor som en gång i livet varit viktiga för henne. Men som nu ligger på tippen ihop med frun och ett litet barn.
Märkligt när man tänker på det.

Jag pratade med par som gift sej, separerat men nu åter jobbar på att lösa sina problem i förhållandet, människor som vågar ge de en andra chans, jag blir glad av att höra det, jag gratulera dom till den chansen. Till den chansen som jag aldrig fick.


Jag såg hånglade kärlekspar, de är inte utan att man blir avundsjuk, jag sa de till min vänner från Lund och söta som dom var så körde dom sten, sax och påse om vem de skulle bli som skulle få äran att hångla med mej :) jag avböjde när sten leken var avgjord men som sagt de var sött gjort. Vilka vänner va....



Färden hem gick bitvis igenom en tjockt gräddvit dimma, vissa delar gick de så sakta så man kunde lika gärna gått hem, men vissa delar därimot gick det i en raslig fart, jag kollade upp om det satt kameror i fartkamera stativen, det gjorde det inte kan jag säga :)
Jag släppte av de ena dam sällskapet, men de andra hängde kvar och pratade i några timmar, det var riktigt mysigt att sitta i bilen och prata om stora och små saker.
Hon visade sej vara en klok dam trots sin ringa ålder.
Vi pratade om tid, att min ex fru faktiskt bara hade varit i mitt liv en väldigt kort tid, fem år det är ju faktiskt inte mycket i de stora hela.
Jag har ju känt ibland att jag haft åldern emot mej, jag dryfftade något om det, då sa mitt sällskap hon i de röda, iklätt stövlar att jag får det att låta som om jag vore över 70, hihi ja och så kan de säker låta ibland.
Men hon fick mej att kvickna till och faktiskt ta in de, att jag har många fina år kvar i livet.
Jag gillar såna diskussioner som väcker mej lite, där jag kan se med klara ögon om hur det faktiskt är.




Och myset då, jodå hon hade haft en behaglig afton med bad och mys med kusinerna, skönt att veta att det fungerar utan större fadäser.

Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar