Pirr.....

Pigg som en mört och glad som en lärka, det var det som mötte mej måndag morgon halv sju precis innan jag skulle bege mej till bruket. Mitt lilla mys sprudlade av liv när hon kom springandes över salsgolvet i palatset.
Det första hon sa när hon fick syn på mej var att hon skulle ha en massa saker med sej till dagis för att visa upp.
Hon hoppade upp i min famn och jag klämde ihop henne som en liten bebis. Det var en helt underbar start på dagen. Jag rustades för jobbedagen.

Kroppen kändes lite stel när jag skulle cykla till mitt kontor från matsalen, alla milen under helgen hade satt små spår på mej, vilket är bra.
Jag räknar med ett rejält långpass till innan det är dags att lägga om träningen till något mindre rundor. Det är nu mindre än en månad kvar till start. Maratonpirret kommer vid bara tanken på loppet. Det är ett härligt pirr.

Dagen gick fint och jag fick undan en hel del saker från skrivbordet. Förvisso kom det en hel del nya, men inget jag inte fixar ;)
Efter jobbet hade jag ett litet uppdrag som drog ut på tiden så väl hemma stod maten på bordet och hela huset var fullt av människor. Härligt.

Jag har lovat Mollie att vi ska försöka få till cykelpass så ofta vi bara kan, självklart såg vi en möjlighet efter maten. Vi drog iväg och det gick hyfsat för henne. Hon börjar fatta att hon måste sätta ner foten om hon tappar balansen.
Jag funderar över hur lång tid det tar innan dom klarar av det där med balansen. Jag minns inte hur det gick till när jag själv lärde mej att cykla. Var det kaos eller var saken biff direkt?

Mollie somnade bums efter sagan, hon bara vände sej om och så sov hon, helt otroligt. Jag ska väl inte klaga men det är lite synd att hon inte ligger och filosoferar med mej. Men dom dagarna kommer väl.

På agendan då, på agendan nu...

Jockarp.