100 Röda rosor.....

Potatisplock....

En härlig vecka fylld av vänskap och kärlek. Det har hänt så mycket vackert och så mycket stora saker i veckan så jag har svårt att ta in och förstå att jag faktiskt får uppleva allt detta vackra.

Vänner från huvudstaden kom på besök med sina barn och när man ser sin egen dotter klicka så fullständigt med ett annat barn så blir jag djupt rörd och hela jag fylls av värme och lycka.
Barnen märktes knappt av, dom lekte, åt och sov ihop. Det var helt underljuvligt.

Vi var på stranden och bara chillade en dag, vi åkte karuseller i massor på ett tivoli som var i grannstaden. Vi käkade ute på stan, vi käkade inne i palatset. Det var underbart att ha fullt runt matbordet och fullt hus.

Nätterna blev sena innan vi intog ligglägen, mornarna blev sena även dom, sovmorgon till 10-11 snåret, ja när hände det i mitt liv sist, det är så många år sen så jag minns det inte.
Det var avslappnat och det fanns alltid en vuxen till hands, det gjorde att jag verkligen kunde släppa lite på kontrollen över var Mollie befann sej. Allt bara löste sej.

Jag tog en gemensam löptur ihop med gästerna och det var supermysigt.
Småtjejerna tog jag med mej på en tur ner på Vesan för att plocka potatis. Lilla fröken 08 hade lite bekymmer med att hon skulle smutsa ner sej, men det släppte när hackan mötte jord och potatisen blottades. Då tog plötsligen spänningen överhand, hur många potatisar fanns det där under. Dom räknade, hackade och plockade. Underbart.

Vänner...

Hoppla...

Det kördes fyrhjuling hejvilt och Mollie visade stolt upp bygden och berättade vilka som bodde var och vad det var för skit som luktade, gris, höns osv ;)
Vi sadlade på en häst och hade lite övningar likt Zorro. Det uppskattades väldigt, det var till och med så jag tyckte det var skoj att damma av ryktborstarna.

100 röda rosor, 2 ringar och 1 JA. Det har upplevts så mycket kärlek i det Månsagårdska palatset, så mycket känslor och jag är så otroligt lycklig.
Att jag hittat min själsfränder råder det inget tvivel om. Hela jag speglas av den bedåraden kvinnan som kom in i mitt liv med ett brak. Jag saknar helt motståndskraft mot henne och att åldersskillnaden är stor spelar ingen roll, våra själar föddes samtidigt och det var helt klart förutbestämt att vi skulle mötas.
Jag känner mej mer levande än någonsin, inga hinder är för stora, jag ser inga hinder. Bara ren skär lycka.

Jag har funnit den famnen jag tryggt kan krypa upp i när jag är liten och svag, jag har funnit den kvinnan som jag kommer att åldras med. Det finns absolut inga tvivel. Min sabotör har just nu försvagats avsevärt och svagare ska den bli.

Vi fyra ;)

Livet leker och jag får helt klart vara med och leka ;)

Jockarp.