tisdag 22 augusti 2017

Bröllop.....

Första skoldagen....


Skolstarten är avklarad och en lite fröken Vilhelmsson hade stora förväntningar på skolan, hon längtade efter sina matteböcker, det bådar gott inför framtiden det.

Vi har ätit ute vid en sjö med vänner, en pizza på en bänk en sommarkväll det är enkelt och det är vackert. Barnen tog ett dopp och vi vuxna lät blir.

En tur på 100 mil har åter avverkats, jag älskar att köra bil speciellt om man har ett mål. Från A-B det är min kopp off Te det. Upp i dom norrländska skogarna for vi. Mollie slapp undan utflykten för denna gången. Det stundade bröllop och jag vet att barn sällan eller aldrig har så mycket ut av just de.
Hon hängde med mormor och morfar i stället.

Bröllopet var otroligt vackert och det var mycket känslor som svallade. Mina känslor var främst för en av brudtärnorna och när jag såg hennes tårar ja då hade jag svårt att hålla tillbaka mina egna.
Bruden var sagolikt vacker och gummen passade henne perfekt, det var ett vackert par helt enkelt.

Jag har haft svårt för bröllop en period i mitt liv, jag förknippar det med sorg, min egen sorg efter mitt korta äktenskap som saknade helt trovärdighet. Jag har haft svårt att glädjas och jag har blivit låg när jag ställts inför löften om i nöd och lust tills döden skiljer oss åt. Det har varit en lögn för mej en tid.
Men nu har det vänt, jag tyckte det var vackert och jag kunde njuta ihop med brudparet vilket var underbart.
Jag kunde se mej själv stå bredvid min vackra brud och ge henne mitt löfte och en ring på fingret. Jag tror på det igen och jag är så otroligt lycklig över det.
Störst av allt är ju kärleken.



När man festar i norr ;)

Festen var lyckad, maten smakade utsökt och det mesta som las på tallriken var fångat eller skjutit i närområdet. Snacka om närproducerat.
God mat blandades med massa tal, vissa smärtsamt vackra och andra med humor så tårarna sprutade. Jag älskar verkligen blandningen.
Det blev dans till sena timmen och det var fantastiskt att se alla glada lyckliga människor, gammal som ung.
Ja det var ett privilegier att få medverka.

Jag tog en morgonlöptur upp på ett berg och jag konstaterade krasst att jag älskar Norrland. Det är otroligt mäktigt och vackert. Jag var så tacksam över naturen och att jag får möjligheten att uppleva så mycket fint just nu.

100 mil hem igen till palatset. Det är något speciellt med att komma hem så är det bara.
Att få krama om sin underljuvliga lilla dotter igen gör klart att hemkomsten kryddades ännu lite mer :)




Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar