torsdag 31 augusti 2017

Gröngölingen.....

Lagom kul....


Frukost för myset och avvinkning vid taxin. För dagen grät hon hysteriskt när vi öppnade taxidörren. Hon hade ett grönt djur som skulle följa med till skolan, men gröngölingen var spårlöst borta. Jag letade panikartat men hittade den inte.
Chaffisen fick henne på lite bättre humör så jag kunde stänga dörren och känna att allt var okej. Jag vet ju att det går över ganska snabbt. Men det är ändå jobbigt.
Det lilla gröna monstret hittade jag i alla fall slutligen vid sängen, pust.

Löparskorna på och berget i 17 kilometer. Jag var supertörstig av det kvava vädret, inom Ryssbergsstugan och där drack jag en mängd vatten sen rullade jag nerför backarna hem mot byn.
Det kändes väldigt bra när jag kom hem, jag levererar i veckan och det är bra, mitt 10:e och sista Marathon närmar sej med stormsteg och tja man springer inte 42 km otränad, det vet jag.

Dusch och lite mat i magen sen var det dags för en tur till bruket på ett möte, mötet innefattade korvgrillning vilket var en mycket välkommen aktivitet. Jag kan formligen välta i mej näring just nu, det finns inget stopp alls och kroppen tycks suga i sej allt som kommer i dess väg. Skön känsla.

Hem och lite bus med myset, vi lekte, grön ljus rött ljus. En lek som leks i skolmiljö och jag förstod rätt. Det var lagom kul men jag stod ut. Det är viktigt det där med lek.

Jag hade massiv mailkontakt med ett par olika människor. Det är stora saker på gång i Jockarp och det kräver sin förberedelse. Något stressande ibland men än så länge har jag det under kontroll.
Kontroll har jag även på att ett rum ska målas om, just nu är det extremt med pinaler i vårt sovrum, man flyttar liksom runt på sakerna när renovering pågår. Att leva i ett kaos, tja ibland är det ett måste.
Vill någon i familjen förändra så ja, då förändrar man, enkelt ;)

Kvällen bjöd på restaurangbesök. Några vänner till familjen som jag anser mej stå till skuld till livet ut bjöd jag på middag. Vi har det som tradition varje år att jag bjuder ut dom. En bra och fin tradition, vi har alltid mycket att prata om och det skrattas alltid hysteriskt vid våra sittningar.
Jag fick en kommentar om att jag hade gjort något väldigt bra i livet. Min vän tittade på Mollie när han sa det och ja, jag kunde inte göra något annat än att hålla med. Hon är bedårande min dotter.

Vi pratade lite om bönderna och om hur utfallet blev, dom tyckte det var synd att inte få ta del av resultatet ;) Jag lovade att det kommer fler tåg.
Vi pratade löpning och vi pratade teknikprylar. Resor var ett hett ämne och det gav upphov till massiva skrattanfall.

Mollie och jag lämnade restaurangen först, det höll på att bli sent och ännu en skoldag väntade ju lilla fröken. Stora varma kramar sen gick vi.
En väldigt fin kväll var till ända.

Jag hittade den lilla gröna ;)



Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar