måndag 14 augusti 2017

Känslovågor....



Mollie tryckte på varje liten öm knapp i min kropp. Ibland är motståndskraften noll. Jag var låg. Problemet i det läget är jag inte riktigt vet anledningen och heller inte vad jag ska göra för att ta mej ut ur lågheten.
Jag låter tiden gå och det funkar sådär, jag behöver hitta en väg, men jag är inte där än.
Jag bet ihop i alla fall för att inte påverka omgivningen allt för mycket. Hur jag lyckades, nja det är svårt att säga.

Vi började baka en kaka, och det lättade något, fokus på annat. Jag spelade musik, fokus på annat, jag tog några lätta danssteg med min dotter. Fokus på annat.

Tant N kom och det blev en vändning, att bara sitta rakt upp och ner smuttandes på en kopp kaffe och lyssna på två kloka kvinnors samtal om sitt inre, kärna och roten. Det gjorde mej varm och en vördnad över att två människor som ses utan historia ihop kan prata samma språk, våga prata om saker som sitter långt in i sitt inre, sår och läkning. Jag kunde inte på något sätt blanda mej i samtalet, det var för stort för mej just då, jag kunde inte greppa. Tystnaden blev min väg ut och det var en skön väg.

Efter resan inåt satt tant N och jag kvar ensamma på altanen och samtalade om min inre resa, om vad som händer i mej, om oro, ro, trygghet, tillit, mina sår. Vi pratade om Mollie, framtid, vänner och familj. Vi pratade om livet och vi nuddade även ämnet döden. Ja vi pratade om det som är viktigt i livet helt enkelt.
Jag mår bra efter våra möten, energin fylls på av att jag tömmer ut vissa saker och det är fint.
Vi kramades stort innan vi sa hejdå och löfte om att snart ses igen gavs.

Middag lagades och det blev något för mycket smak av vin i såsen så Mollie vägrade äta efter provsmakning, nja smaker är inte alltid lätt. Hon blev dock mätt i alla fall och det var ju skönt.
Hon skulle åter lägga sej själv och jag kan inget göra åt det. Jag får finna mej i den rådande situationen just nu.

Kvällen bestod sen åter av djupa samtal och jag finner sidor i mej själv som varit svåra att nå i mitt tidigare liv. Jag välkomna dom varmt, det är viktigt och otroligt intressant.
Även en nattlig mannekäng skedde. Det stundar bröllop och klädvalet (sko valet) är inte solklart just nu. Men min tro är att vi löser det, snart...

Hur svårt kan det va? :)


Jockarp.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar