söndag 14 oktober 2012

Hej vad det går ;)

Glad och lökig efter 2 mils löpning ;)


Mollie hängde på skalbaggen den regniga och småtrista lördagsförmiddagen.
Eftermiddagen spenderades först hos mormor och morfar under den tid det tog mej att slå personbästa.
Efter fyra nätter och sparsamt med sömn kände jag att de var en perfekt dag för en utmaning.
Tanken gick, klarar jag det idag klarar jag det vilken dag som helst.
Jag hade rundan klar för mej i huvudet och jag hade inte en susning om hur långt det var.
Km tiden låg på 5.30 en blygsam fart kan tyckas, men jag var nöjd, längden var målet och jag börjar få lite bättre koll på att faktiskt hålla ett lite lägre tempo och tycka det är okej.
För man kan ju omöjligt ligga på 100% och tro att det ska funka i längden.

Det regnade stora delar av min tur och de resulterade i två ljuvliga blåsor under fötterna, inte så konstigt kanske med tanke på att dojorna var blöta redan vid den första kilometern.
Jag har även haft lite bekymmer med klåda på hälarna, och blöta sockar gjorde inte det hela mindre besvärligt precis. De kliade konstant.
Ett skosnöre gick upp och fick knytas om och vid grundsjön stannade jag till och drack lite vatten.
Ja förövrigt var det inga utvisningar, det rullade på uppför som nerför klättringen stannade på 330 meter, ganska hyfsad lutning alltså.
Längden på rundan slutade tillslut på 20.88 km på tiden 1:54:56.
Stolt som en fura och stela ben blev det uppfräschning på damrummet. En återhämtningsdryck som jag fick efter Lidingöloppet slank ner och sen var jag på banan igen. Återhämtningen går nästan obehagligt fort.

Tacomys med hela familjen blev den perfekta kvällen.
Vi åt och hinkade i oss hiskliga mängder vatten. Kaffe på det, sen blev det bildvisning från deras resa till USA.
Vi konstaterade snabbt att nu har hela ligan varit i NewYork och det var många igenkännande bilder. De var super kul och se och längtan till att beträda  Amerikanskmark igen gjorde sej väldigt påmind.
Jag längtar ;)

De blev tidig hemgång och bokläsning i sängen, Mollie somnade omgående och jag fick kämpa på för att hålla mej vaken längre än 20,00.
Livet ? ;)

Hittade en bild sen vår tripp ;)


Jockarp.

1 kommentar:

  1. Hej.
    Jag har precis börjat följa din blogg. Jag har nästan sträckläst den, omöjligt att sluta ;-)
    Det är en otrolig historia.
    Du har genomgått så mycket på så kort tid.
    Mycket ältande ibland och jag ser den svårighet du haft med att gå vidare, men den kom till slut :-)

    Du är på väg tillbaka starkare och fria i din tanke.
    Du har en fin dotter och den människa som fångar ditt hjärta må bli en lycklig tjej.

    Jag kommer att fortsätta att följa dig, du inspirerar och ditt sätt att skriva både berör direkt men ger även ett behov till eftertanke.

    Fortsätt framåt.
    //Ulle Klang

    SvaraRadera