lördag 27 oktober 2012

Osäkerheten...


Dålig hårdag, typ.


Det är inte alltid lätt att ha med människor att göra, det är inte lätt att få alla att dra åt samma håll.
Jag har fått det till livs nu i några dagar.
Det som gör mej lite orolig är att det finns så många vuxna människor som visa en feghet i att stå upp för det som sagts eller det som gjorts.
Fatta ett beslut, gör det valet, men för guds skull försvara det och stå upprät när vinden viner.
Jag har dom senaste dagarna träffat på människor som vänt kappan efter vinden, den har vänts och vänts och vänts.
Antingen tycker man si eller så, tillslut måst man ta ett beslut så är det.


Stalledrängen :)

Vi Svenskar har en förmåga att alltid vilja ha ryggen fri. Varför är det så och framför allt måste vi ha de så?
Måste jag alltid ha någon allierad som håller mej bakom sin rygg, blir jag tryggare med det och mår jag bättre av det?
Här är mitt tvivel stort.
Jag har rest en resa och jag har faktiskt lärt mej en hel del på den vägen.
Insikten.
Jag kommer aldrig gömma mej bakom någon annan.
Min åsikt den har jag oftast klar för mej och jag för fram den.
Vem tackar mej för att föra någon annans åsikt som inte övensstämmer med min. Ingen och vill jag ha ett sånt tack. Nepp knappast.

Jag har stött på människor som tycker att det är obehagligt att jag rättfram bara ställer en fråga.
-Har du sagt detta?
-Har du gjort detta?
Tydligheten i ansiktsuttrycket säger oftast de munnen inte säger.
- Nej jag har inte sagt så.
Och samtidigt ser man en osäkerhet där under skinnet och färgen i ansiktet skiftar till hög rött.
Varför är det ibland så svårt att stå för att man faktiskt gjort något som inte var så bra, varför kan man inte erkänna det? istället läggs fösvars mekanismen in och det på fullvarv.
De var inte så jag menade, du tolkade fel, jag har inte sagt så.
-Sa dom det?
Bortförklaringarnas bortförklaringar är sedan igång.
Jag blir så ivinnerligt trött på det.
Jag säger bara släpp sargen och våga komma in i matchen. Och spela.

Jodå det ska börjas i tid...


Och tänk minsann, jag är inte felfri.
Men jag har faktiskt kommit till den insikten och det är minsann en bra bit på vägen.
Jag läste nånstans orden. Hade jag varit lite ödmjuk hade jag varit fullkomlig, jag är inte riktigt där. (än) ;)

Festligheter. Ja gosse vad trevligt jag hade i natt.
Jag träffade tyvärr inte på min blivande fru men ack så mycket fina människor det finns.
Nya kontakter nya samtalsämnen.
Jag skrattade, pratade och kände väldigt mycket under de få timmarna. Jag var lycklig bland dessa vuxna människor.
Reflektionen så här några timmar senare är att dom där mötena är viktiga.
Intressant ändå.
Oftast börjar det med ett handslag till hälsning, man säger sitt namn, (som ingen kommer ihåg en sekund senare) vidare sätter sej den nytillkomna människan ner och gör väldigt lite väsen av sej, den observerar och tar in.
I takt med att glasen töms kommer personen mer och mer in i samtalen, dialogerna är i gång. högljuda samtal följer sen de resterande timmarna på förfesten.
Inte sällan handlar dessa samtal om relationer, i går var de en härlig blandning damer vissa gay andra inte, men samma problem uppkom.
Ingen vill leva ensam.
Givetvis kom mitt alkoholintag, (eller brist på det) även upp under natten. Människor tycker jag är tuff och stark som går på fest nykter. Jag förstår inte deras hjältefisering av det riktigt, möjligt är det att dom tycker jag är stark som orkar lyssna på de tragande som oftas uppkommer in på småtimmarna ;)

Ett annat ämne som kom upp var ju givetvis min ex fru, jag väljer numera att inte orda så mycket om det utan människor får i stället fråga och jag svara bara.
De som åter slog mej var det hat som människor beskriver över det hon gjorde. Egentligen brukar de räcka att jag berättar att vi var nygifta och jag var höggravid när hon lämnade mej för att andra människor ska se rött. Igår var inget undantag.
De var många olika alternativ som kom upp vad man borde göra med en sån människa, jag väljer att inte gå in på dom här.

Jag avslutar istället detta inlägg glatt och med att skicka varmaste hälsningar, till värdinnorna och alla trevliga människor som gjorde att dagen den 26/10 åker oavkortat ner i asken braiga dagar.
Tack.



Jockarp.

1 kommentar:

  1. Jag tror du har missförstått begreppet "att ha ryggen fri". Att hålla ryggen fri handlar om att man har gjort sitt bästa, man har gjort det man kunnat, och ingen ska kunna anklaga en för något. Till exempel,om jag har en elev som har svårigheter, gör jag allt i min makt för att den här eleven ska få den hjälp som behövs. Jag blundar inte, jag förminskar inte problemen, utan lägger fram dem för vad de är, och arbetar med dem efter bästa förmåga. Då håller jag ryggen fri. Jag gör mitt. Dvs., att hålla ryggen fri handlar om styrka och stolthet i den man är och det man arbetar för och står för.
    Mvh Fröken Clara

    SvaraRadera