Sus i kupan....

Spättan:)

Det första damrums besöket för dagen höll på att sluta i en total krasch.
Försök att resa mej upp från toaletten fick omarbetas något.
De totala mörkret slogs för ögonen på mej och de snurrade några varv, detta gjorde mej osäker på vad jag befann mej och vad som hände.. 
Lågt blodtryck sa någon, men ja jag vet inte det. Något kändes skumt.
Om detta fortsätter så få jag väl undersöka saken lite närmre.

Foppisar = ej vattentäta.

Vi hade mysdag hemma och det behövdes, vi önskade låtar i P4:as önsketimme och fick vår önskan besvarad. Tack tack.
Vi körde lite motorcykel med en harv efter, myset satt som fastklistrad efter hon tyckt på den gröna knappen och själv startat cykeln, inlärningen är det då rakt inget fel på :)
Jag pillade med i fyllandet av schemat till förskolan.
En stor plåt fläskpannkaka gjordes så att matlådorna fylldes på.

Och eftermiddagen då yrseln avtagit behövde benen få en match, ja så fick det bli, hjärtat fick pumpa på när vi sprang den ena efter den andra gången upp i trappan.
Vi började och avslutade med en lätt jogging. Vädret var otrevligt med sällskapet desto trevligare. Mycket att prata om som vanligt så inplanering av promenad gjordes :)

Härligt luuuut ;)

Snigelpost i lådan och ett rörande sådant, det var från en tjej jag aldrig träffat, men min historia hade berört.
Hon hade genomlidit mycke likt mej, skillnaden var väl endast att resultatet barn hade uteblivit.
Hon ville tacka för att jag var jag och att jag delade med mej att jag inspirerar och visar en styrka, att kampen fördes vidare om våra rättigheter och skyldigheter.
I kuvertet fanns två armband, ett till mej och ett till myset, stolthet och styrka var i knutit i banden.
Jag behöver väl egentligen inte skriva vad sånt här betyder för mej.
Men jag gör det iallafall, det ger mej glädje, styrka och hopp.
Så tack snälla för brevet :)

Yrseln tilltog på kvällen och Mollie fick ett raseriutbrott som sällan skådats, ja man får minsann inte vara för nöjd och glad i livet för då smäller det till från olika håll.
Jag brydde mej föga om hennes utbrott.
Om det är rätt eller fel det vet jag inte, men att skrika, lipa och lägga sej på golvet hjälper inte när man bor i hop med mej, det är ett som är säkert.
Nej jag roade mej med att andas lugnt och att räkna, någon har sagt att det ska vara hälsosamt, inte vet jag.

De hysteriska bröt jag tillslut med en tallrik yoggi en macka och lite falukorv, korv är underskattat helt klart.

Tatuering...

Jockarp.