Enkelt...

Med ett ömmande knä och trots ett något missnöjt mys gick söndagen ändå på något sätt rätt smidigt.
På förmiddagen besökte vi en vän på andra sidan berget vi hade väldigt roligt.
Hon hade nu kommit framåt i sitt liv i form av husköp, ja en del gå framåt i livet andra tar ett par steg tillbaka.
Vi pratade om det och hur det kändes, de är ju ändå ganska stora saker i ens liv, just att bli hemmansägare :)

Eftermiddagen fortsatte sen med kalas det var 35+1 års kalas, en mycket mysig tillställning med massvis med god mat, det var så mycket godsaker så jag vet snart inte var detta kommer att sluta, en portion för mycket  vilket gjorde att man låg som en padda på soffan och väntade på att efterrätten skulle serveras och det gjorde den.
Herregud vad mätt jag blev.




Mitt paradis :)


I bilen diskuterades det om väldigt olika saker allt från atomer (odelbar eller inte)  och den sk frun om framtiden vad den nu har att erbjuda.
Och det verkar faktiskt vara en del, om man nu bara har vett att se det och chansa lite, släppa på tycket lite och inte försöka rädda hela världen, inte tillåta sej att bli bitter och faktiskt våga släppa in människor som vill finnas i mitt och mysets liv.
Jag känner av en bitterheten och ilska över vad jag blivit utsatt för, att jag faktiskt nu kan bli rosenrasande och totalt skogstokig av bara tanken på att min sk fru har mage att försöka skada det barn som skulle varit hennes eget, det barn som skulle kalla henne för mamma J.
Vad är det som inte står rätt till i huvudet på en sån människa?
Hennes liv kommer att bli svårare och svårare, medans mitt kommer att bli lättare och lättare.

Och det här med att göra livet enklare och mindre besvärligt är något jag numera försöker anamma, jag vill ha ett smidigt lyckligt roligt liv i fortsättningen, jag vill att de berikas men vettiga kloka människor såna som man kan utbyta erfarenheter och ha vuxna samtal med, skulle det gå att genomföra tro?
Vad det gäller att göra livet enklare så börjades det med en tillsynes busenkel sak.
Jag har ju puttat Mollies vagn åtskilliga mil och visst jag har tyckt att det gått lite trögt på sistone, jag trodde givetvis att det hängde på min muskelmassa, men det visade det sej senare att det inte varit något fel på den.
Några vänner hade vänligheten att upplysa mej om att man behöver ha luft i däcken.
Så lite ny luft trycktes i och den går nu i raketfart, jag får helt enkelt hålla i den så den inte flyger fram på dom grusade vägarna.
Så enkelt att göra sitt liv lite mer lättlev, hur ska allt detta sluta tro.

Jockarp.