fredag 1 november 2013

Teaterdags....

Lilla vilda teatern...


Lyxmorgon. Frukost, kaffe och en rask promenad på berget med dom bägge kamphundarna. Jag gick ensam och känslan var ovan.
Jag sparkade lite höstlöv och jag sjöng i min ensamma vandring vägen fram.
Jag sjöng vad jag ville, hur falskt och hur högt som helst, ingen brydde sej. Härligt.

Hem och kaffe och socialiserandet med den pratglada och jultokigaste människa jag träffat, det behövdes tydligen mer granris. Vi fick fram med sekatören igen och kvista några stackars granar till. Allt för julefridens skull :)

Hela familjen lastades sen och målet var teater i församlingshemmet.
Mycket trevligt måste jag säga.
Barnen satt på en matta som små ljus och tittade storögt på hela föreställningen, den varade i fyrtio minuter och handlade om rädslor. Den var tänkvärd även för en kvinna i min ålder.
Rädsla behöver inte vara att man blir skrämd av något, att någon säger bu eller sätter en spindel framför ögonen på en, nej rädsla kan vara som i teatern, att bli lämnad ensam.
Teatern slutade med en sång om att det var viktigt att vara tillsammans. Fint helt enkelt.

Eftermiddagen vigde vi åt picknick med korv och bröd på en filt efter det lastades bilen full med skräp som skulle till miljöstationen. Efter det lastades den med två treåringar som skulle följa med på turen.
Det skulle styras upp med diverse grav vård innan miljöstationen skulle angripas. Tre kyrkogårdar senare och med en massa nya vinklar på liv och död efter samtalen med de bägge fröknarna så närmade vi oss målet.
Det var lugnt på stationen, ingen hoppade på mej om att jag kastade skiten fel. Skönt. Jag ogillar nämligen den platsen, jag har svårt att fatta var man ska lägga alla pinalerna för att det ska vara lagligt.

Varmrökt lax till middag och det är kriminellt gott. Jag kan inte sluta äta förrän allt är slut, sambolivet kommer att göda mej.
Medans maten lagades lekte barn och hundar i en vacker symbios i sandlådan. Det är en otroligt vacker tavla att titta på genom fönstret. Lekande barn som inte vet att dom är iakttagna leker sina egna lekar utan påverkan och stöd av vuxna.

Jag fick ett samtal av min chef, det lutar nu åt att jag ska skriva papper med bruket om en utökning av min halvtidstjänst till 2017. Sug på den säger jag bara :)
Grymt om jag kan fortsätta att bara jobba 50%  fram till myset är 6-7 år. Lycklig som en speleman efter samtalet gick jag in till familjen i vardagsrummet, alla satt i en ring på golvet och spela ett spel.
Den bilden går inte att sudda ut från min synnerv i första taget. Undervackert.
Jag gjorde dom sällskap och spelade ett par ronder, sen var det dags för tandborstning och sängen för fröknarna.
En bra dag som avslutades på bästa sätt.

Mycket spelande blir det :)


Jockarp.

2 kommentarer:

  1. Fantastiskt att höra att ni är en familj. Det lyser igenom i dina texter. Njut!

    SvaraRadera
  2. :) det njuts i fulla drag Ida.
    Hoppas allt är fint med dej och barnen.
    Kram

    SvaraRadera