I väntan på rätt läge ;)

Att få mej sluta blogga krävs nog att fingrarna huggs av på mej.
Att bli hotad i ett försök till tystnad har hänt förr, personer som sätter min blogg i ett förhandlingsläge.
Jag minns min ex frus försök väldigt klart.
Om du inte stänger bloggen kommer det att vidtagas rättsliga återgärder.
Om du stänger bloggen kan vi diskutera en bodelning.
OM DU STÄNGER BLOGGEN!!!!!
Jag gjorde det inte då och jag kommer inte heller att göra det nu.
Min vardag och min text är tydligen fortfarande intressant och ett känsligt ämne.

Till min vetskap har det kommit att det är någon myndighet som skriver ut varje blogginlägg jag skriver och tanken är att när läge är dra mej inför rätta.
Den myndighet skrattar jag rakt upp i ansiktet.
Det har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas några namn förutom mitt och mystes i min blogg som kan härledas till någon viss människa.
Så vad folk antar att det skrivs om dom är inte min huvudvärk. Och det vet nog varje påstådd myndighet om.
Om jag skriver om en man som inte visar intresse för sina barn så är det ju hans dåliga samvete som gör sej påmint. Kanske att jag slår huvudet på spiken när jag beskriver hur han beter sej.

Jag ansvarar för mitt barn och ser det som viktigt att hon sköts efter alla konstens regler, så tycker kanske inte alla. Har man barn så får man ta ansvar vare sej man vill eller ej och det även om man befinner sej i en personlig kris.
När jag säger att det verkar vara viktigare för vissa att ut och festa på helgerna än att vara med sina barn så vet jag vad jag pratar om.
Barnet i frågan har nämligen aldrig varit en helgdag hos berörd person. Märkligt och ledsamt tycker jag.
Sanningen är tuff men jag personligen mår jag bättre av att få ner den här på pränt, trots då hot om att dras inför rätta ;)

Detta är inte mitt krig men när jag blir indragen ideligen så måste jag agerar på något sätt. Jag tänker inte låta folk skriva och säga en massa skit om mej som jag inte har möjlighet att försvara. När person hänvisar till min blogg och säger att en dålig relation med sina barn beror på mej, då skakar jag på huvudet och frågar hur är det möjligt.
När saker förvrängs blir jag oxtokig.
När feltolkningar görs att barn är rädda för mej där det saknar helt grund måste jag försvara mej.
Jag är inte redo än att bara hålla tyst när människor kräker av sej osanningar om mej, kanske jag blir det en dag, men jag är absolut inte där än.

Näää se till att döva det dåliga samvetet med att umgås och ta hand om barnen istället för att kräk dynga på mej.
Lägg fokus på en god relation med barnen i stället för att hota en flata som blogga.
Och ja i skrivande stund är jag väldigt frustrerad och känner en sorg för dessa barn som har en förälder som inte har lust att vara med sina barn.

Min helt underbara sambo förstår min frustration och för att släppa lite på spänningarna tappades det upp ett hett bad, vi tände några ljus och kaffet hälldes på kopp sen låg vi bara där och småpratade.
Lyckan återvände och jag kom ännu en gång till insikt vad som är viktigt i livet.
Tack för en fin kväll.
Jag älskar dej Maria <3

Jockarp.