Hon hade bestämt träff med en familjemedlem i Kristianstad. Hon tog tåget dit själv, inga problem. Alltså hallå, vad har hänt liksom. Det var inte längesen jag inte fick ut henne ur bilen, än mindre att hon skulle göra något av eget intiativ. Vilken total vändning. Och ja, jag är lycklig.
Jag har börjat förvärvsarbeta igen. Det går fint även för mej. Alla är på de platser där det förväntas att man ska vara. Hej vardag och ja jag gillar vardagen.
Att komma hem till en familj, en större familj, det är vackert. Jag får nypa mej i armen lite just nu. Hur bra får man ha det egentligen :)
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar