Förlovningsresa...

Hej Venedig :)

Resan började med att ta båten från flygplatsen in till själva staden, färden tog lite mer än en timme och myset var i högform, hon älskar båtlivet.
Jag tror att det blir sjösättning av båt här hemma inom det snaraste (måste köpa flytväst med bara)

Ja och nästa gång jag ska förlova mej ska jag helt klart ta med den lyckliga till Venedig.
Det var helt fantastiskt, en mer romantisk plats får man nog leta ganska länge för att hitta, ja min förra förlovningsresa var väl inte fy skam den heller, den gick ju till Maldiverna ;)

Men det var annorlunda här, det riktigt märktes att människor var lyckliga.
Människor gick armkrok, en arm om ryggen, en hand i en annan, ja överallt såg man människor som tog på varandra, de var inte bara förälskade kärlekspar. Nej det var män som gav varandra kamratliga kramar, en dunk i ryggen, det var kvinnor, barn, föräldrar, vänner, ja alla visade sej från sin kärleksfullaste sida och alla ville ta på varandra, helt underbart.

Vad vi gjorde mer än att observera allt kärleksfullt det var att ta del av konst, kultur och historia.
Så klart började vi på Markusplatsen, inte så konstigt med tanke på att vårt hotell bara låg ett stenkast därifrån, detta torg som varit Venedigs politiska och andliga hjärta i urminnes tider.
Vi tittade på duvorna som fyllde hela torget och vi matade dom helt självklart efter några dagar, alla gjorde det.

Kampanilen på över 98 meter besökte vi så klart, tornet har varit både vakttorn, fyr och tortyrkammare. Fem olika klockor klämtade alla med olika budskap, en förebådade avrättning, en slog tolvslaget, en klocka fick adelsmännen att sporra sina hästar och bege sej till rådslag, en klocka slår fortfarande än i dag vid midnatt och en ringde in till samling i senaten i dogepalatset.

98 meter upp.

Dogepalatset ja, de var en fantastiskt intressant historia i sej det, dock för låg för att dra här men vi gjorde klart ett besök där.
Vi vandrade över en av världens kändaste broar, suckarnas bro. Den byggdes på 1600-talet och den ledde till fängelsehålorna i palatset, de sas att bron fick dom dömda att sucka när dom för sista gången fick se glimten av himmel och hav.

Efter de något kusliga besök tog vi en fika på Europas äldsta kaffehak Florian, förmodligen inte bara de äldsta utan också de dyraste, ett par glassar och en skvätt kaffe gick på 45 euro, helt sjukt. Men gott var det :)

Och så, vad är väl ett besök i Venedig utan att åka gondol, för en slant på 80 euro fick man åka 30 minuter i dessa vackra båtar, det finns 405 gondoler i Venedig alla är gjorda av åtta olika träslag och alla är i färgen svart, en båt kostar 25000 euro att bygga och den sista privatägda gondol ägdes av arvtageskan till en gruvförmögenhet Peggy Guggenheim.
Denna dam kom från New York rik som ett troll köpte hon ett konstverk om dagen, dessa kunde man nu beskåda i ett museum, vilket vi nu gjorde.

Vidare var vi på ett picasso museum, vi gick på marknader, vi åkte på en ötur ut till tre öar vid namn Murano, Burano och Torcello, vi åt glass i stora lass och givetvis var vi på besök i Markuskyrkan och tittade på skallen av Johannesdöpare.
Vi hade innan på dagen nåtts av dödsbudet av att en av våra fyrbenta familjemedlemmar hade slutat sina dagar, så när vi var i denna storslagna kyrka som till stora delar var täckt av mossaik och bladguld så passade vi på att tända ett litet ljus, nu blev det inte så vackert och stillsamt som det kanske borde, myset gillade inte själva ljuständningen och jag kan ju säga att ekot av barnskrik var magnifikt i denna kyrka :)
Vi var på lekplatser och busade, vi gick i parker och luktade på blommorna.
Vi gick förbi Harrys bar där Ernst Hemingway skrev Över floden in bland träden.
Ja jag tycker att vi hann med en hel del av Venedigs godbitar.

Klart var jag fascinerad av hur allt var uppbyggt, inte en bil jag såg på min resa och det märktes på ljudnivån, det var lugnt och fridfyllt, det var tyst och behagligt, nästan som hemma.
Det var 118 öar, dessa var sammanbundna av 400 broar och genomkorsas av 160 kanaler.
Såklart måste detta vara unikt och det var sevärt.
Jag kan väl kanske passa på att rekommendera alla som vill åka dit att göra det innan krämporna kommer, de lämpar sej helt klart inte för barnvagnar eller för människor som har lite svårt att ta sej fram utan hjälpmedel.
Och jag är även väldigt glad att resan gjordes vid denna tidpunkt, mitt i sommaren kan jag förställa mej att det är en unken, rutten och väldigt obehaglig doft i hela staden.

Som med alla resor så var även denna lärorik och rolig, och som någon sa till mej.
- Att leva sitt liv utan att resa är som att öppna en bok och bara läsa första sidan.
Jag har kommit en bit längre i den boken och det är jag väldigt glad över.

Hej då Italien...

Jockarp.