tisdag 16 oktober 2018

Vackerhet.....

En dag som börjar så här kan knappas bli dålig.....


Vaknar upp till en ny vecka, fortfarande med ett ömmande huvud. Men att mötas av en dotter full av förväntningar gör att all smärta släpper för ett tag. Hon formligen flög upp ur sängen för att få ta på sej sina nya kläder och för att fotograferas i skolan. Hon berättade att hon legat vaken heeela natten för att hon varit så spänd inför dagen. Jag log för jag vet att så var inte fallet.

Jag lämnade henne vid taxin och ännu en dag bjöds vi på en bedårande naturupplevelse när solen sakta steg över åkrarana som var helt dimmfylda. Jag är så sjukt bortskämd med denna vackra vy.
Vi kramades om och hon hoppade ombord.

Jag drog iväg över stock och sten. Alltså den löpturen går till historian, det var så otroligt vackert överallt, min kropp kunde inte riktigt hantera den känslan av de som mina ögon såg. Det var så otroligt vackert precis överallt. För varje steg jag tog såg jag något nytt, något vackert.

I tre mil sprang jag och njöt av det vackra och jag njöt även av min kropp. Jag vet inte vad det är men jag är otroligt stark både mentalt och kroppsligt just nu. Det finns liksom ingen stopp i mej. Jag leker varje pass nu, svävande lätt. Lite av den där känslan när man är nykär. Man orkar hur mycket som helst och man kan inte sluta le. Ungefär så har jag det nu :)





Mollie kom hem från skolan och vi packade grillväskan bums, vi begav oss över berget för att hämta upp våra vänner för vidare färd till sjön. Grillen tändes och det var en eftermiddag/kväll som fyllde på varje lite vrå i min kropp med energi. Allt var så vackert, allt var så nära på något sätt.
Tanken slog mej att jag verkligen inte får försvinna från denna vackra plats. Naturen är magisk, livet är magiskt.

När solen sakta gick ner satt vi vid bryggan och såg på, vi pratade om livet och barnen lekte i skogen på en stor sten. En stor slev perfektion östes i mitt inre.
När vi körde hem över berget som färgats i alla höstens färger, skakade jag på huvudet log och sa till Mollie att detta måste vara en av de vackraste höstdagarna jag nånsin upplevt i mitt liv.
Jag såg bara vackerhet vart jag än tittade.
Magiskt.


Dagen avslutades så här....

Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar