Jag sneglade lite på mina löparskor men mer blev det inte, jag kände inte för att ta på mej dom och ge mej ut. Nä i stället packade jag kaffeväskan. Jag hämtade kamphundarna och vi begav oss till den lilla sjön skinsagylet vilken är den enda sjön som faktiskt helt ligger i Sölvesborgskommun.
Jag satt på en bänk på bryggan och smuttade på mitt kaffe. Jag såg en and sakta glida förbi och det var högtryck på fågelsången runt sjön.
Vattnet var stilla och träden speglade sej i vattenytan, det var en tavla jag satt i. Så gudomligt vackert. Jag i naturen.
Sjön intresserar mej lite extra med tanke på att vattnet har väldigt kort uppehållstid, det tar bara cirka två veckor sen har allt vatten i sjön bytts ut. Till och avflödet i sjön är alltså väldigt stor. Sjön är förvisso inte gigantisk, ungefär 2 hektar stor men det räcker gott och väl, stillheten och återhämtningen jag fick hade inget med hur stor eller liten sjön och platsen var. Det vara naturen i sej som gav mej ro.
Jag fortsatte min vandring och spåren efter inlandsisen är inte svåra att finna. Enorma flyttblock ligger på märkliga ställen runt om sjön. Jag gick i den branta sprickdalen och tittade på de stora bokarna och dom något mindre avenbokarna som stod vid min väg.
För dagen brydde jag mej inte om vandringen i motlut upp till utsiktsplatsen som ligger 130 meter över havet och ger en otroligt vacker utsikt över Pukaviksbukten. Det var mulet och grått och jag räknade med nedsatt sikt.
Förmiddagen laddade upp mej till fullo. Redo för resten av dagen alltså ;)
Dagen fortsatte med en utbildning i datorkunskap, intressant, behövligt och väldigt lättsamt. Många skratt.
Resten av eftermiddagen och kvällen bestod av att köra ved. Ett pass som även det var lättsamt.
Hemma i palatset var jag 22.00 och då smög jag in till min dotter som stillsamt låg och sov tryggt i sin säng.
Jag var tvungen att röra henne lite försiktigt på hennes bara skin.
Jag hade saknat henne.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar