Djurpark....

Jag lämnades hemma med ett par damer i treårs åldern. Allt är inte frid och fröjd men jag tycker att jag löste det ganska bra. Påklädnaden var en historia för sej själv men efter ett tag var vi alla ur nattlinnet och i kläder som var passande för att angripa en ljuvlig höst dag. Vi tog en vända och tittade till hästarna och tjejerna klappade dom fyrbenta på mularna och sen fnittrades det. Barnfniss är ju underbart.

Mera djur, vi for till skånes djurpark. Vädret var inte på topp precis och dom små damerna somnade i bilen på väg ner. Vi beslutades oss för att dom skulle få sova en stund. Regnet passerade och alla lastades in i vagnen och en skrinda hyrdes för packningen.
Vi var hungriga och satte oss i ormhuset och åt vår medhavda matsäck. Ägg och sill mackor till stora och ostmackor till småttingarna. Kaffe och bulle till eftermys.
Sen drog vi ut på djurspaning. Sälmatningen hann vi med men himlen öppnade sej och regnkapporna åkte på.
Vad som skedde med min dotter vet jag inte, men hon gick nästan hela rundan själv, nu gick vi förvisso inte hela runda utan genade lite här och där, men björnberget gick vi på för det är Mollies favvoplats i parken.
Björnarna visade upp sej från sin bästa sida och det precis intill staketet. Roligt.
Vi kollade in fjällrävarna och halvbjörnarna. Mina favorit lokatterna syntes inte till, varför vet jag inte, kanske var det vädret som gjorde dom osynliga.
Älgkalven låg i hagen och idislade ihop med sina föräldrar, Mollie passade på att kissade ner sej intill stängslet. Byxor, sockar och skor blev totalt dyngsurt. Det hade jag kunnat vara utan liksom.

Nu kör vi :)

Hem och tillagning av soppa. Jag konstatera glatt att min mat uppskattas och visst är det väl en trevlig upplevelse, att vara uppskattad.
Jag hade ett förtroligt samtal med min kärlek om att jag tyckte att livet var behagligt, att det var skönt att längta och att vara efterlängtad. Det är ju så det ska va.
Lättlevt.

Balanserar på björnberget :)

Jockarp.