Gala och glitter.....

Semmel fika i Jockarpscity satt som en smäck, jag tror faktiskt aldrig jag ätit så mycket semlor som jag gjort redan i år, ganska gott tycker jag.
Mollie gör precis som jag gjorde när jag var liten, en klick grädde på locket sen ner i lilla magen.
När hon inte åt semlor så roade hon sej med att ta ner kylskåpsmagneter, en i taget kom hon tultande med och gav vänligt bort.
En annan höjdpunkt i vår vardag är när lampan tänds på kvällen och hon ser sin egen skugga på väggen, hon vinkar på den och ofta delar hon med sej av en liten mys puss, hehe det är ju inte utan att man får ett leende på läpparna när man ser ett mys pussa sin egen skugga på tapeterna.

Mmm som resten av svenska gay världen så bänkade jag mej givetvis 21,30 framför TV för att se årets QX gala.
Ena halvan av mej tycker att det är bedrövligt att de ska behöva finnas en gala för att hylla människor som vågar stå upp och våga visa sin kärlek öppet.
Att det fortfarande är en så stor grej om vem som ligger med vem, att en fotbollspelare ligger med en man, att en höjdhopperska dela säng med en kvinna.
Vem bryr sej?

Den andra delen av  mej tycker att det är ett jätte trevligt inslag i tv, det duggar ju inte tätt precis vad det gäller HBT-frågor och när det väl blir debatt så ballar det ofta ut fullständigt, jag kan ju bara se till min egen skrivelse i Aftonbladet för ett år sen, vad det gällde skillnaden i äktenskapslagarna, där började människor diskutera religion och Adam och Eva..

Det är ju så klart toppen med allt glitter och glamour, alla uppträden och alla kändisar som tar tillfället i akt att synas lite i rutan. Men trots allt de så ligger det ändå en allvarsam dimma över hela galan, de handlar om rättigheter, eller brist på rättigheter att älska den man vill.
Varje år, handlar det på ett eller annat sätt om vilka hatbrott som denna grupp utsätts för.
Det är klart beklagligt att det är så men det är det jag tycker är bra att det lyfts fram, för tydligen behövs det.

Vidare kan jag känna en avundsjuka på Anton hysen, inte för priset som åtets homo som han fick motta, men en kram av Lena Endre hade varit ett  väldans trevligt inslag i stora fröken Vilhelmssons vardag.
Så klart funderade jag på just det priset, årets homo, hur låter inte det egentligen, helt sinnesjukt tycker jag.
Nästa år då, är Anton inte lika mycket homo då som nu och varför är det alltid kändisar som blir årets homo, vad är det som är så märkvärdigt med att en manlig fotbollspelare kommit ut, de var minsann på tiden tycker jag.

Ja jag fick sluta och fundera över det för myset vaknade mitt i all glamour, ja där var de verkligen tillbaka till verkligheten, dags för gröt och bajsblöjebyte.
Kontrasternas afton i palatset helt enkelt.

Jockarp.