lördag 25 februari 2012

Utomhus....



Undrar vad det är som gör att man ibland envisas med att hänga kvar i det gamla, vad det är som gör att man plågar sej med de förflutna.
Igår när myset sov middag så gick jag igenom gamla mail och ja det var plågsamt, ungefär lika sjukt som när jag hittade min ex frus mobiltelefon.

De var söta små rader som då visade på hur glad hon var i mej


Käraste.

NU fattas bara du...kom hem till kvinnan som älskar dig mest...mest av alla...och kommer alltid göra det!

Ville bara berätta att jag är grymt kär i dig...blir bara kärare och kärare...vet inte hur jag ska förklara...

Gör allt för dig och vill spendera resten av mitt liv ihop med dig...älskar dig! :)

Du är mitt livs kärlek...

Älskar dig babe!
Du är min stora kärlek, du är helt jävla underbar! :D

JAG ÄLSKAR DIG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Sämre kan man ha de ;)


Ja det är lite sorgligt när jag tittar tillbaka och läser hur underbar jag varit och sen slutade det hela med ett övergivet barn, skilsmässa och en sjuk rättegång.
Jag blir även besviken när jag läser dessa rader vilka bara är en dela av allt hon skrivit till mej, att man kan ta så stora ord från pennan till pappret och sen inte mena ett skit.
Jag njöt klart i fulla drag när jag fick mailen för älskade vill man ju alltid känna sej och visst gjorde jag det...Då
Just nu kan jag bara känna en avsmak med tanke på att det kan finnas en annan kvinna där ute som min ex fru låter känna sej älskad men om några år även hon får smaka på kniven i hjärtat. Brrr får rysningar av bara tanken.



Trista saker det där, det är ju tur att det finns så många vackra inslag i mitt liv, saker som aldrig kommer svärtas ner och det är kärleken mellan mor och dotter.
Min underbara dotter gick på sin allra första egna promenad igår, vi gick hela vägen hand i hand upp till mormor och morfar, där blev vi bjudna på nystekta köttbullar och till efterrätt blev hemmagjord glass, lite bus och sen gick vi hand i hand hem till borgen igen.
Hon är stor nu döttra min.


Lite otäckt bland stenarna...

Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar