Göteborg....

En tripp och en upplevelse till att lägga till samlingen, Göteborg intogs av några tosingar från landet.
Vi satte oss o bilen, två mammor med tillhörande döttrar sen bar det iväg. Första stoppet blev Halmstad där det skulle köpas en handdukstork, många klipp senare och bilen så gott som fulllastad körde vi vidare.

Vi skrattade och sjöng med i alla låtar på radion, (hellre högt än bra får jag väl tilllägga)
Med solen skinandes, bra musik och ett kalassällskap så tittade jag på min dotter som satt bredvid mej och var så socker söt som bara hon kan, jag kände en enorm lycka.
Livet är minsann bra vänligt mot mej ibland :)
Min vän i baksätet som såg min lycka, uppmanade mej till att hålla fast den känslan, att spara den och ta fram den när det behövs.
Och i skrivande stund så kan jag faktiskt plocka fram den igen, leendet sprider sej och en ödmjukhet över vad jag har öser över mej.
Jag tycker mej ha världens bästa liv just nu.....

Incheckning på vårt fina hotell på avenyn kunde ske som så ofta, efter klockan 15,00, vi hade kommit precis vid den tiden om det inte varit för att vi inte hittade, 75 varv senare och med bildstöd så hittade vi rätt, men som sagt var krävdes det en halv dieseltank i samma kvarter för att hitta rätt.
Och så klart skrattades de hysteriskt över vår brist på lokalkännedom.
Vi parkerade bilen i världens minsta parkeringshus, där det blev lägre och lägre takhöjd ju längre ner vi körde, takbox var inte att tänka på kan jag ju säga.
Väskorna slängdes av på rummet och mot scandinavium bar de.

Först var det hoppning på hög nivå och dom som säger att inte idrott berör har nog aldrig suttit i scandinavium och sett Jerringprisvinnaren Rolf-Göran Bengtsson satsa allt för seger, när publiken klappar händerna och stampar fötterna hysteriskt av bara synen av häst och ryttare, de var sånt tryck så håret på armarna ställde sej givakt och skinnet knottrades över hela kroppen, de var sån hög ljudnivå så jag är tacksam över att jag tog med mysets hörselkåpor så hon kunde sova obehindrat vidare i vagnen.

Ja håret reste sej och de gjorde det även när Patrik Kittel kom inridandes på sin fina häst (eller sin frus häst), jag har aldrig varit så förtjust i dressyr, de har bara varit ett nödvändigt ont i min ögon, att få lite pli på hästen för att nå resultat på hoppbanan. Men de jag såg, de var verkligen fantastiskt, häst, ryttare och musik i en symbios som såg så självklar ut, precis så vacker som de ska vara.
Vacker var de med när den svenska flaggan hissades till tonerna av den svenska nationalsången och hela publiken stod upp.
Ja de var verkligen stort, jag älskar idrott när den berör.

De blev en lång dag och en sen kväll med mycket mäktiga känslor. Snacket om alla fina hästar och alla berusade människor vi såg gjorde vår promenad hem till hotellet lättsam och intressant.
Trötta efter en lång dag var vi småfnittriga och skämten behövde inte ens vara skämt för att få oss att skratta, men vi somnande tillslut gott allihop.
Söndagen började med en hotellfrukost sen var det dags för mässa. Vi gick runt ett par timmar och snackade med folk och tog broschyrer om diverse saker som kan vara bra att ha om man har djur, Mollie tittade mest på heliumballongerna och broschyrerna om hundar.

Trötta i benen tog vi ett beslut om att lämna stan och styra hemåt, men flexibla som vi är så tog vi en sväng inom ullared, middag på gekås, investering av stekplåt, hundben, nappar och ett par sockar till myset, ja jag storhandlade inte precis en halv kasse full och endast ett par hundralappar fattigare blev de stoppet.
Ett sista stopp gjordes på gula M:et, vatten till myset och lite kaffe till chaffisen, sen var det åter dags för skönsång.

En mycket bra helg att minnas. Så tack för det.

Nu ska jag försöka få kontakt med telia och få svar på om min telefon efter snart en månads reparationer möjligen kan vara klar, sen ska berget intas :)

Jockarp.