Ja man ska nog inte lämna mej hemma själv allt för ofta. Jag är en idésprutare av hög rang. Jag fick en sak för mej och den saken kunde jag inte släppa. Så nu har jag hittat på en supertrevlig överraskning för fröken flickvän. Jag skulle hemskt gärna dela med mej här på bloggen men jag tror att hon läser så därför så får jag avstå. Men tids nog så;)
Vad det gäller löpningen så är det inga fantasi sträckor jag ligger inne med just nu av förklarliga skäl. Renovering, jobb och barn, det tar sin tid. Och sen är det ett stort problem det här med mörkret när man bor på landet. Det är inte så att kommunen överöser oss med gatubelysning och att köra in till stan för att springa känns sådär. Mitt hopp står till helgerna just nu och det räcker inte. Inte om jag ska springa i färdernas spår.
Gällande den utmaningen så har vi en gång för alla pratat igenom den saken. På frågan till fröken flickvän om jag skulle anmäla mej så blev svaret.
-Anmäl dej
Ja vad ska jag säga? Är hon villig att ställa upp på att stötta mej i detta så kommer jag inte att svika varken henne eller mej själv.
Anmälan är således gjord. Glump
Okej, jag räknar med att jag under resans gång kommer att fråga mej själv ett antal gånger:
- Vad i helvete håller du på med Leonora Vilhemsson.
Jag ska försöka svara mej själv så ärligt jag kan och jag hoppas svaret blir. För att du vill och för att du kan.
Och vidare funderade jag på hur svårt kan det vara egentligen ;)
Ja så från och med nu börjar följetongen -Vägen till ultran-
Finns det några träningstomtar i omnejden som skulle kunna tänka sej att ge sej ut på en långtur i lugnt tempo så hojta till. Jag lär behöva lite draghjälp emellanåt.
 |
| Här är det nya målet.... |
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar