Min tjej…..

Jag var så sjukt trött när jag skulle kliva upp så jag trodde det var något allvarligt fel på mej. Jag hasade mej ut till köket och drog igång kaffet. Jag fick i mej den första klunken och jag kände att livet så sakta kom tillbaka till mej. Ögonen blev klarare och huvudet kvicknade till.

Mollie väcktes och frukost åts. Hon var pratsjuk och på skojhumör vilket hjälpte även mej att komma på rätt bana.

Jag körde henne till skolan sen var det dags för ett långpass på berget. Kennet fick följa med på en mil sen blev han upphämtad med bil. Jag fortsatte och innan jag var hemma hade jag sprungit 25 km. Det var en mycket välbehövlig runda. Jag mådde bra efteråt men jag var en aning stram i vänster skinka. Men jag tror ändå att det ska funka.

Jobb väntade och det gick bra även om jag var en aning trött innan jag åter var på plats i palatset.

Och ja det kan hända mycket på en dag.

Jag har nu åter slutat att dejta. I samråd och samförstånd kom vi fram till att det var inget vi skulle fortsätta med. Ja det är väl så, var sak har sin tid.

Jag lär mej nya saker hela tiden i livet och jag älskar det. Lika mycket som jag älskar mötet med nya personer som får mej att utvecklas.

Hur som haver när jag kom hem och la mej i sängen kände jag en smärta höger fot. På utsidan där den där knölen sitter var det precis jämntjockt. Jag tryckte lite och det gjorde skitont, jag kan inget om sånt men antar att det var nån form av inflammation. 

Jag hoppas på att vila ska läka.

Jag somnade ovaggad med tankarna på min tjej :)

Jockarp.