Underbara jul....

Han kom i år med ;)

Julaftons morgonen startade i sängen med en sur smak av ångest. Jag fick trycka undan och försöka mej på en lösning, dagen skulle bli pest annars det visste jag. Ett inre krig utspelades alltså i min kropp, det var min start på dagen det. Demoner hej.

Jag har en ny bekantskap. Hon hade skrivit ett brev till mej under natten, jag läste det, blev glad och svarade. Jag tror att det var min räddning.
Bekantskapen har inga som helst problem med att jag visar upp mina mörka sidor, att jag kan berätta saker som inte vore passligt i samhället för övrigt. Förmodligen är det saker som varje människa ibland tänker men aldrig skulle dela med sej av. Hon har berättat att hon känner likadant för mej, att varsågod Leonora här får du min baksida. Det känns bra. Vi förstår varandra och förståelse är viktigt i livet.

Julklapparna välde in och det var inte materiella julklappar, nej. Det började redan när vi gick upp på loftet på stallet och hittade tomten efter att vi räknat ut att han befann se där. Gröten var uppäten och Mollie är skärpt.
Glädjen var så enormt stor i min dotter när hon hittade den sovande tomten på en halmbale. Hon fick en liten klapp i form av en marsipangris, superlycklig och hon pratade på om tomten efter att han fått julakramen.

En tallrik gröt i magen på Myset, en provsmakning på grisen, träningskläder på mej och sen gick vi upp till undantaget. Mormor mötte upp oss och sa till Mollie att hon skulle titta i morfars verkstad. Hon gick in och i hörnet stod det en cykel med en guldig rosett på styret. Åhh vilken fin cykel det står där sa Mollie, Mmm sa vi.
Det sitter ett kort på pakethållaren läs på det uppmanade jag min dotter. Hon läste orden: God Jul Mollie från mormor och morfar. När orden landat och förståtts av henne blev hon överförtjust, är den till mej tjöt hon och kastade sej i famnen på sin mormor. Det var min andra julklapp för dagen det.
Jag var så stolt över min dotter och över mej själv just där och då. Att jag lyckats uppfostra henne att inte ta saker för givet och att vara tacksam och glad. Cykeln var begagnade och har säkert 15 år på nacken. Men min dotter brydde sej inte ett dugg. Hon hoppade upp och drog i väg med världens största leende. Jag kunde inte sluta le jag heller. Vilken tjej jag har.

Tredje julklappen till mej var på 13 km löpning innehållande två vändor i mördabacken. Jag sprang uppför likt tomtarna som kom ut ur sina lugna vrår, det var tipptapp tipptapp. Vilken dag detta var. Börjar ju nästan gilla julen ;)

Palatset städades och en märklig känsla infann sej i mej, golven torkades av med Ajax golvrengörning med doft av liljekonvalj och där stod julgranen, jag fick inte ihop doften av vårblommor med julgranen som stod där i salens hörn.
Mollie hjälpte mej med lunchdukningen. Servetterna valde hon, tre med julmotiv och en med påskkycklingar på. Men det är ju påskservetter sa jag, ja men jag tycker den är fin svarar hon. Ja då kör vi på det. Vi gör ju som vi vill :)

Lunch i palatset och det kröp i min dotter, hon ville ge bort klapparna hon gjort, där damp min fjärde klapp ner för dagen. Att se henne vara så ivrig för att ge värmde mitt inre till gränsen av överkokning. En stoltare mor fanns nog inte på vår jord just då.

Jag gav Mollie ett par klappar jag med, hon fick en handduk och ett nytt påslakanset. Och ja där kom klapp fem. Att någon kan bli så glad över en handduk och ett påslakanset gör mej överlycklig. Hon hoppade upp i famnen på mej och kramade mej och sa:
- Tack mamma vad fina saker jag fått av dej.
Jag kramade om henne och sa att hon är värd allt det bästa och att jag älskar henne.

På kvällen befann vi oss 500 meter från palatset närmare bestämt hos kusinerna.
Fantastiskt trevligt och härliga människor runt bordet, avslappnat och skönt.
Den sjätte och sista presenten och kanske den allra finaste som myset levererade kom när hon sa:
De ligger en massa julklappar under granen, när ska dom andra barnen få dom?
Hon var så osjälvisk i de ögonblicket så det brände till bakom ögonlocken på mej. Hon imponerade på mej så många gånger denna den 24/12-16 så jag ser en framtid så ljus för min dotter.
På frågan om klapparna ruffsade jag henne lite i håret och sa:
- Dom ska nog snart börja öppna klapparna och kanske att det finns en liten klapp även till dej i högen :)
Kvällen blev väldigt sen och vi var inte hemma i palatset förrän halv elva, Myset stupade i säng, hon var helt slut den lilla stackaren.

Ett stort tack till alla i min underljuvliga familj som gjorde dagen minnesvärd och ett extra stort tack till Mollie som verkligen regerade med sin osjälviska och empatiska sida. Hon må vara liten men hennes hjärta är stort.
Kärleken till henne ser inga gränser.

Jockarp.