Löpband och frälsaren...

Kanske inte jättebiffig...Men jag kämpar på ;)

Jaha, min vana trogen, gymmet halv sex. Det är vidrigt och underbart. Jag lyssnade på musik och plågade min fastande kropp. Svett som en gris gick jag där i från tre kvart senare. Gott, ännu en dag som jag rustat mej för, en lång dag.

Jag har funderat fram och tillbaka på om jag ska investera i ett löpband. Tänker att det vore smidigt så att jag kan träna när jag vill på dygnet. Plats har jag ju gott om i palatset så det är inget problem.
Men just nu är jag rädd för att jag kommer att springa ihjäl mej om jag skulle ha fri tillgång till träning. Så jag avvaktar.
Fördelen med att jag inte kan springa när jag vill är att jag tränar annat som jag kan göra på vardagsrumsgolvet, sån träning som endast kräver min egen kroppsvikt. Jag som alltid varit en sillmjölk börja nu se muskler och cooola senor på armana och axlarna. Magen blir tränad vilket är bra för ryggen och i sin tur gör det löpningen lättare. Helt sjukt vad bra det är att inte ha ett löpband. Hehe...
Förvisso fick jag kommentaren kyckling när jag gjorde ett försök till att spänna mej lite, men nja jag tycker att jag ser lite antydan till muskler i alla fall om man tittar noga och man måste ju börja någonstans :)

Det var barnfri dag på skolan och vi hade testkörning på linjen på jobbet, taskig kombo alltså. Myset fick hänga med mormor precis hela dagen, hon hade inga problem med det. Dom hade fixat luciakläder, ny baddräkt, nya skor och fixat hem hennes overall som varit på villovägar i snart en vecka. På kvällen fick dom simlektioner. Dom var hemma innan mej och när jag kom innanför dörren satt myset och glufsade i sej en Pizza. Det gick alltså ingen nöd på henne.

Ett samtal med min dotter vid matbordet kan bli hur som helst och svänga på vilket håll som helst. Detta samtalet handlade om hennes kusiner om att hon och kusinerna var mindre än vad jag och min bror var. Ja det är ju så.
Jag sa till henne, att visst är ni minst men ni tar ändå mest plats i mitt hjärta.
Hon log och fortsatte, tänk vad bra att fylla år på julafton. Är det sa jag?
Ja Jesus gör det:
Vem är det frågade jag.
Jag vet inte hur jag ska beskriva honom men han bor i ett stall svarade hon.
Okej. Hon lämnade matbordet och gick och hämtade ett glas mjölk precis som om samtalet aldrig ägt rum. Jag älska dessa stunderna ihop med min dotter. Det är så utvecklande för en kvinna i fyrtioårs åldern. Jag är avundsjuk vid dessa tillfällen, jag skulle också vilja svänga så enkelt, att släppa och gå vidare till nästa punkt som är intressant just där och då. Jag vill också vara sex år igen, går det att lösa på något enkelt sätt?

Min vackra arbetsplats i går...

Jockarp.