Mat och andlighet...

Snygg skjortan på :)

En bra träningshelg är till ända, närmare 4 mil och höjdmeter på 700 har mina spiror avverkat. Härligt. Foten har hållit sej i schack, inga nya nyanser av regnbågensfärger och svullnade är låg.
Löpning renar oftast mitt inre och många idéer kläcks under mina pass på berget. Jag pumpade mördabacken några gånger bara för att jag kunde och tankarna flög hit och dit.
Anmälningarna till Ultravasan börjar trilla in och jag har bestämt sagt nej till att ligga i sån hård träning som krävs för att genomföra loppet. Men njaaa, jag är otroligt sugen just nu. Det var ett fantastiskt lopp och en otrolig utmaning. Några varv av snurrning till lär det nog bli i frågan innan det slutliga beslutet fattas.
Min mor frågade mej hur många gånger jag trodde att jag skulle kunna springa uppför mördabacken. Flinande sa jag;
-Hur mycket tid har jag? Jag är ostoppbar.
Hon log och skakade bara på huvudet åt mej.

Vi fräschade till oss både myset och jag. Jag mår så sjukt bra och jag känner mej våldsamt snygg när jag sprungit några mil på berget, duschat och fått på mej civila kläder.
Vi var redo för ett julbord på morfars jobb. Jag var väldigt tacksam för mitt klädval, mina baggy boyfriends jeans passade perfekt för aktiviteten julbord.
När jag hade vält i mej av allt och avslutat med två stora talrika Ris à la Malta kom jag på varför jag tackat nej till dom flesta julborden detta året. I fjor tror jag att jag var på nio, tio stycken och jag minns att jag mådde sjukt dåligt efter varje sittning.
Ja det var alltså inget undantag denna gången. Jag mådde klök dåligt. Det fanns inte plats för en endaste lite skumtomte i min mage när jag lämnade stället.
Mollie hade nog fått i sej en del hon med för hon sprang till vattenkranen det först hon gjorde när hon kom innanför dörren.



Världens bästa brallval. Behöver en klippning med ser jag :)

När vi kom hem, blev det skitgubbespel en stund sen fick jag hälla mej på soffan en stund, idisslingen hade varit ett faktum om jag inte höll mej väldigt lugn.

Kvällsaktivitet var bedårande och underljuvlig och lugn. Vi körde in till kyrkan i stan och medverkade på lucia konsetern. Mollies kusin var med i barnkören och dom stod för vacker sång och fint tåg.
Vackert och pampigt var det när den vuxna kören drog igång, hela kyrkan var full med folk och när alla sjöng med i O helga natt ställde sej håren givakt på min kropp. En helt fantastisk söndags afton med andra ord. Jag är så glad att vi lämnade soffan och tog oss dit.
Jag tror att jag ska börja gå i kyrkan lite mer, eller kanske börja sjung i en kör.

Vilhelmsson gånger tre i kyrkan ;)

Jockarp.