lördag 15 oktober 2016

Nytt Motto....

Tre generationers skrivbord ;)


Efter lite struligheter med sömnen efter den sista resan verkar det nu äntligen som att kroppen resignerat, jag har inte sovit någonting på ett par dygn och jag funderade över om kroppen kan låsa sej i vaket tillstånd, jag till och med googlade på det ;) Hur det var med låsning eller ej så är den nu upplåst. Jag sov som en gris och jag var inte ensam om det.

Mollie sov och klockan blev åtta och jag blev lite sällskapssjuk, jag kröp ner till henne men inte ett tecken på att hon tänkte vakna, jag kände hennes varma hud mot min och det var fantastiskt. Hud mot hud måste vara bland det bästa som finns. Jag njöt av hennes närhet och funderade över evigheten. Jag tror ofta att allt ska vara för evigt. (Naivt)
Jag tror just nu till exempel att jag ska vara på mitt jobb för evigt men det trodde jag om mina andra jobb också.
Mina förhållanden har jag trott att dom ska vara för evigt, jag blev till och med lovad det en gång för länge sen, hon och jag för evigt ;) Men för evigt är olika för olika människor.

Jag blir ofta beskriven som svart eller vit, att jag aldrig kan befinna mej på färgskalan grå. I min värld är det något positivt, att säger fröken svartvit en sak så står hon för det till 100% . Bestämmer sej fröken svartvit för att göra något eller att få något att funka så ger hon 100%. Hon viker sej aldrig. Är man istället grå i nyanserna så verkar det vara enklare att inte anse sej behöva stå för den 100% sanningen, att kämpa till 100%.
Jag har lärt känna mej själv väldigt bra och jag är helt övertygad om att det är just svart och vit jag ska vara. Jag ska fortsätta hålla mej till sanningen och jag ska fortsätta att ge 100% för det jag tar mej för, det är sån jag är ;) Pålitlig, stark och en sanningens väktare.

Det har under min livstid funnits fina löften och planeringar om framtiden, gång efter gång visar det sej att orden väger lätt, helt tomt ibland. Att säga jag älskar dej är en mening jag kommer att se som meningslöst framöver (om det inte kommer från myset) Ord är inget, handling är allt. Det är mitt nya motto. Det är fröken svartvits motto.

Jag behövde en löptur för att känna på formen, den var bra, formen alltså. 12 km i full storm, när jag sprang över bron gungade den som en hängbro, riktigt obehagligt att sätta ner fötterna. Andningen var inga problem den heller, det trycktes in syre i mej. Skönt att slippa tänka på andningen.




Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar