Dagen började med en förväntansfull liten häxa, det var dags för spökfest på skolan. Myset formligen hoppade ur sängen för att klä på sej. Hon var redo innan klockan slog sex. Vi körde i snigelfart till skolan för att hänga på låset halv sju.
Hon log sitt varma mysiga leende mot mej och jag förstod att hon var lycklig över att hon fått sin efterlängtade häxdräkt. Mina läppar formades även dom i världens största leende. Det var en underbar morgon.
Myset hämtades av mormor och dom körde till frisören. Jag hade haft ett snack med min dotter kvällen innan om hur viktigt det var att sköta sej när man var hos frissan, sist var det mycket trams och det är inte ok.
Hon fick välja fredagsmiddagen fritt om hon skötte sej, om inte så hade hon fått svälta ;)
Hon skötte sej utmärkt, klippningen tog bara en halvtimme så dom hade även hunnit med en vända till cafét.
Middagen ja. Mm jag avskyr att äta tacos på fredagarna, de enbart för att stora delar av svenska folket gör det, jag är inte stora delar, jag är jag och jag gillar tacos på en tisdag. Hur som ett löfte är ett löfte och myset valde tacos så taco blev det. Vi jobbade som ett grymt team i köket och de är härligt att vara igång med matlagningen igen. Jag är en sjukt grym kock och det ska ju utnyttjas.
Blommysteriet är olöst i skrivande stund, jag trodde att jag hade någon på lut men det var fel, vederbörande önskade dock att hon kunnat ta åt sej äran och varit så påhittig. Men icke.
Antingen kommer svaret till mej eller så måste jag söka svaret och det är det som är lite oklart i detta nu.
Kontakter från människor jag inte har varit i kontakt med på länge har plötsligt puppat upp som små gummor i lådan, jag skannar av alla dessa kontakter för att se om jag kan finna en lösning och om svaret på personen som väntat på mej finns där.
Det är spännande men ändå lite skrämmande. Dörrar stängs bakåt och nya öppnas framåt, visst är det väl så.
Det som är sorgligt med att stänga dörrarna bakåt är att en väldigt fin person som tagit stor del i mitt och kanske framförallt i Mollies liv bara kan försvinna.
Att två små barn som levt stora delar av sina liv ihop med Mollie och mej och som jag verkligen har försökt att behandla med kärlek och respekt bara försvinner. När ingenting av det är värt något längre, det är sorgligt.
Det är tuff att face tomheten som sköljer över mej och känslan av att jag tog en kula för familjen och fick en smula tillbaka. Så blåst liksom.
Men när värdet i en relationer ses som en loppis, det är bara att sälja, köpa och byta ut då blir det så och sånt gillar jag inte.
Framåt ska jag vara mer på min vakt. Lyssna på magkänslan, säger den problem, stå då emot och ge inte efter (som sist) för lite charm ;)
Hädanefter är jag ingen man bara sliter på ett tag och sen slänger närhelst man vill. Jag är en människa med enormt mycket känslor. Lek inte med dom.
Jag ska leta fram mitt ego och det är därifrån allt ska börja.
Efter att myset lagt sej lyssnade jag på min nya kärlek (Jill) och tittade på gamla foto. Jag kom fram till att jag snart måste göra ett tidningsreportage så jag får lite nya proffs bilder på myset och mej ;)
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar