underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

onsdag 2 januari 2019

Solnedgång.....



Sista dagen i det leende landet var som dom 13 andra, väldigt lugn. Jag känner att mitt tempo är lågt och jag känner mej rustad för att öka tempot och åter komma upp till högprestation inom alla områden. Jag vet vad som krävs att få allt att klaffa, att tiden måste utnyttjas maximal för att få in alla bitarna, allt från vad det gäller, jobb, löpning, familj och vänner. Jag älskar vardags logistiken. Speciellt när jag löser den utan att ge avkall på något jag vill eller något som är viktigt. Så ja, håll i dej 2019 för här kommer jag ;)

Jag började tömma resväskan efter att vi kört det vanliga 7 h i badet. Intressant ändå, jag brukar packa snålt men när jag grävde lite längre ner i väskan hittade jag massa oanvända kläder, både för mej och Mollie.
Jag tyckte det var mysigt att packa, jag längtade hem. Allt känns så nytt liksom och då menar jag inte bara året. Nä, men att jag har någon som längtar efter mej, någon som saknat mej. En famn jag ska komma hem till. Jag blir lite tagen av bara tanken på det. Det är så sjukt mäktigt. Tänk att jag verkligen är där igen. Tänk att jag kan känna så starkt igen. Tänk att jag är kär ;)

Mollie filosoferade och rätt som det var så harplade hon ur sej:
- Det ska bli skönt att komma hem till Mormor nu, jag tycker att jag träffat dej lite för mycket.
Jo jag tackar ja sa jag och buskramades med henne lite.

Lite dagen efter ;)

Vi tog den sista vändan på stranden för att se solnedgången, så vackert men jag funderade på vad det är som gör att man ser det vackra i vissa saker eller att den stora massan ser samma vackerhet. För när solen var på väg ner var det som om allt stannade upp. Alla som badade gick upp eller vände sina kroppar mot horisonten. Alla tittade åt samma håll. Intressant må jag säga.

Vi gick till en restaurang och vi började med en drink. Vi har fått smak på det ljuva livet minsann. Vidare avslutade jag thaimatsintaget med en rejäl laddning med kyckling med peppar och vitlök, Väldans gott.

Vi strosade hemåt och Mollie hade lite slantar kvar att bränna. Det gjorde hon på Pokémonkort, Snacka om att snöa in, hon är väldigt lik sin mamma i det avseendet ;)

En härlig kväll på rummet snicksnackande om dom där korten om vad dom heter och vad dom har för unika krafter. Jag fattade typ noll när hon snackade om utvecklade, megautvecklade former och Moves. Jag kände med ens att jag var för gammal.
God natt typ ;)

Humf....


Jockarp.

1 kommentar:

  1. Verkar inte som jag kan kommentera gamla inlägg. Har följt dig sen i fjol i samband med bonde söker fru och fick nu för någon vecka för mig att läsa från början, kommit till oktober 2011. Vill inget speciellt med min kommentar utan tänkte mest lämna ett, som det så fint heter, fotspår nu när jag följt dig så länge :) .
    Vänligen Jessica

    SvaraRadera