underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

måndag 5 november 2018

Stolthet....

Alla får öppna....


Några dagar som handlat om Mollie och hennes behov. Oftast är det så, att mitt liv levs i andra hand. Hon först sen jag.
Men jag har kommit på att jag är grym på att stilla mina egna behov, mina behov som också är väldigt viktiga för vår familjs mående. Får jag in min löppass så mår jag bra och jag lyckas nog till 99%.
De gångna dagarna har löppassen varit naturella, utan musik utan telefon. Bara jag och mitt sällskap. Att höra varje andetag, att höra varje steg på sin tur det är magiskt. Att springa med sällskap och trevligt sådant är så kickande. Att småprata och bara tugga km efter km är enormt återhämtande.

Mollie ja. Ja hon har ju förberett sin fest ett antal veckor nu och vi har verkligen satsat helhjärtat  både hon och jag. Med allt. Kattdräkten på mej och alla saker vi investerat i för att få det hela precis som hon ville. Mat och godsaker på det, ja det blev inte billigt. Blev det lyckat då?
Mm, Jag tror att med så stora förväntningar så krävdes det ett par dagar för henne att smälta allt för att se hur lyckat det faktiskt blev. Jag såg det dock under kvällens gång.
Min dotter är speciell och hur hon blivit sån har jag inte en aning om ;)
Hon började imponera redan vid paketöppningen. Det var inte hon som öppnade sina presenter utan alla gästerna fick öppna var sin. Alla satt i en ring och så gick hon varvet runt.

Under matintaget ställde sej Mollie Vilhelmsson sist och lät alla sina vänner ta mat och efterrätt först. När pinjatan skulle slås sönder stod hon även där sist i ledet.
Hon var noga med att alla skulle trivas och ibland blev det på hennes egen bekostnad. Att alla hennes presenter slets upp och alla barnen lekte och pysslade med hennes saker gjorde mej en aning besviken. Jag tyckte nog att hon kunde få möjlighet till att leka och pyssla med sina saker före dom andra gjorde det. Men Mollie sa ingenting om det.
Jag såg något så otroligt vackert i min dotter, det värmde till i mitt hjärta och tårarna brände i ögonvrån. Jag var så oerhört stolt över henne. Hon är fantastisk.

Fantastisk ja, att ha en vän som alltid ställer upp på våra upptåg och hjälper oss i vått och tort är så väldigt lyxigt. Att ha såna människor vid sin sida gör att jag kan vandra tryggt i livet.
Jag var helt lugn inför invasionen av dom 14 barnen som skulle komma. Att Mollie även fick en hårfön som hon längtat efter av vår vän var ju även det ett plus i kanten ;) (Den används redan flitigt)

Helgen har annars mest bestått av att förbereda och att efterbereda, vi har lagat god mat och vi har chillat i soffan om kvällarna med film och godsaker. En helg av närhet, en vacker helg.

En trött tjej på skogspromenad...


Jockarp.

1 kommentar:

  1. Naaaw vilken fin tjej hon är lilla Mollie och vet du, jag tror jag vet var hon har fått det ifrån. Har på de få avsnitten av Bonde fått en helt annan bild av dig Leonora. en mer ödmjuk sida visas och ett annat djup i ögonen. Du berör. Så självklart är det ditt och bara ditt verk att Mollie växer upp till en fantastisk liten tjej, all cred till dig!

    SvaraRadera