God jul....

Nu har jag börjat att förbereda för julen, ja nu tycker ni säkert att jag är totalt knäpp i skallen, men det är ju så att jag har lovat mej själv att jag ska skärpa mej vad det gäller det här med högtider.
Själv skiter jag i allt vad traditioner är, men för Mollies skull får jag ta mej samman och se till att hon får dom barndomsminnen som små barn ska ha, vilket är fina, ljusa, vackra och roliga, så här ska minsann firas jul.

Jag har nu funderat i banor att hitta på egna små traditionella saker som vi ska göra från år till år tillsammans.
Så här går mina tankar just nu. (dom kan ändras på vägen) Jag håller det lite öppet, men jag måste få leka med tankarna lite.
Mollie är ju ganska liten än, men är det inte så att ska det bli tradition så måste man göra det varje år, så även om hon är 17 år och tycker att detta är super mesigt, jobbigt, trist och hel löjligt så ska vi i fortsättningen göra detta jag nu planera.

Min tanke är den, att man på lillejulen ställer ut en tallrik gröt i stallet, (det är ju ganska vanligt) Mmm sen på morgonen så klär vi på oss myset och jag, det är snö och kallt, det knastrar under hennes små vinterkängor när hon går över den mörka gårdsplanen ut till stallet, vi tänder lampan, hästarna blinkar trött och besvärat av lamporna som lyser, vi går fram till stället där vi ställt gröttallriken kvällen innan. Upps.... tallriken är borta, vi ser små spår av halm som leder upp på loftet, vi klättrat upp för den gamla trästegen, ett svagt ljus från en lykta sprider sej på höskullen, jag håller mitt lilla mys i handen, hon är spänd och förväntansfull, på gränsen till rädd, vad är det som är där uppe, vem har ätit upp gröten, vem håller i lyktan.
Jag håller henne nära och vi smyger fram över loftet mot ljuset, någon rör sej där borta, kanske blir hon rädd min lilla tjej, kanske hon vill krypa upp i min famn, i så fall ta jag upp henne och sen går vi vidare tillsammans.

Och plötsligt där framme i skenet av lyktan sitter han, herr jultomte, han sitter på vårt hö loft i vårt stall och äter av gröten vi ställt ut.
På en av bjälkarna hänger det en julstrumpa med ett litet paket i.
Myset börjar nu mjukna i min famn och nyfikenheten tar överhand, tomten pratar med henne så hon ska bli lugn och trygg.
Vi hjälper henne att ta fram paketet ur strumpan och tomten läser. God jul lilla myset detta paketet får du från oss alla, alla vi som älskar dej.
Hon sätter sej försiktigt ner bredvid tomten på en halmbale hon tittar kanske lite under lugg på den skäggiga tomten hon öppnar försiktigt de lilla paketet, man ser hur spännande hon tycker att det är, man ser hur det lyser i hennes ögon.
Hon ser ut som ett barn ska se ut på julafton.
Hon ser ut som min dotter.
Min dotter som jag älskar mest i hela världen.

Hm ja det är en idé iallafall till att skapa en form av tradition, som sagt kanske det inte uppskattas när hon är tonåring, men jag tror att jag ska försöka att införa detta nu så får vi se hur många år hon tycker att det är spännande.
Jag kommer nog att gilla det iallafall.
Jag kanske behöver fila på idén lite till och jag måste förstås kolla med morbror eller morfar om dom kan agera tomte, för den tomte som bruka vara här är inte uppe så tidigt.
Jag känner ju att ska de göras så måste det ju göras riktigt så då blir det att gå upp i ottan och ge sej ut. Ja jag har ju några månader till att fundera på det.
Men tanken är väl inte så tokig va?

Jockarp.