Skärp dej....

Jag är skärpt ;)

Jag hade egentligen tänkt att skriva lite om vår senaste tripp men det tar jag en annan dag, det har kommit upp lite annat intressant för vi är där igen, denna följetong.
Jag kan tydligen inte lämna landet nån vecka förren allt ballar ut.
Jag tycker det är väldigt roligt att få kommentarer här på min blogg.
Inlägget häromdagen som hette Bloggen stängs verkade intressera många människor och därav också alla intressant och givande kommentarer.

En kommentar som kom in handlade om att jag skulle skärpa mej, där skrivaren tyckte att jag var besatt av min sk fru och att densamme tydligen verkade veta att min sk fru hade en sååå bra anledning till att lämna mej, så att det tydligen var helt okej att göra som hon gjorde.
Jag tänkte egentligen inte orda så mycket om det men jag kan faktiskt inte låta bli, jag har ju haft lite bloggsemester nu så jag är skrivsugen, pennan är vässad....
Den idioten, ja jag skriver faktiskt idiot om personen som skrivit kommentaren, för något är uppenbarligen lite skevt i den delen på kroppen där man kan bära en keps på om man tycker att det är okej att göra som min sk fru gjort.

Jag har nu börjat tänka i lite nya banor, eller ja det har jag kanske gjort innan med, men nu efter allt som hänt mej så det första jag gör när jag ser eller hör något märkligt det är att ställa mej frågan, hur hade jag gjort i denna situation, hur hade jag mått.
Så lilla idioten som tror att du är något mer än andra börja med dej själv.
Hur hade du mått om du kämpat i hop med din livs kärlek att drömmen om ett barn skulle bli sann.
Hur hade du mått om du blivit gravid.
Hur hade du mått om du gift dej lyckligt.
Hur hade du mått om du varit höggravid och lyckligt gift?
Fundera.

Ja jävlar visst skulle det varit den bästa tiden i ditt liv.
Mm de skulle det även varit i mitt liv.
Men Krasch Booom Bang, det tog någon ifrån mej, någon feg liten skit som var rädd för att ta ansvar för sitt handlande.

Så sluta upp med snicksnacket om att min sk fru hade en så bra anledning till att lämna mej, berätta den gärna i så fall, för inte ska du lura i mej att det är fulständigt normalt att som homosexuell inseminera sin sambo sex gånger, lova evig trohet, hopp i säng med lilla fröken tumör efter tre veckors äktenskap, spotta på sitt ofödda barn, lämna frun åtta veckor innan förlossningen, gå under jorden för att sen sex månader senare krypa upp ur sitt lilla hål för att göra en polisanmälan om en påstådda misshandel, krypa ner i hålet igen och komma upp  bara för att göra anspråk på hundratusen kronor och hota om att tysta en blogg.
Inte kan väl detta klassas som normalt.
Och vidare att hon inte skulle ha några skyldigheter varken mot mej eller Mollie, nej det har hon inte på grund av lagarna vi har för tillfället.
Men att vilja ha pengar och en tystad Vilhelmsson efter vad hon gjort det tycker du tydligen att jag är skyldig henne.
Har jag förstått dej rätt nu?

Jag förstår vad du är för en prick och jag förstår rädslan, att känna sej förföljd av känslan att kanske alltid bli ihågkommen, alltid bli igenkänd som en person som tog ställning för en oansvarsfull människa att du helt enkelt har lagt dina ägg i fel korg.
Jag förstår att det måste vara jobbigt och vad ska man då göra om inte försöka spy lite galla över den ensamma mamman som faktiskt tar ett ansvar, ett ansvar som skulle delas men där hon fick ta hela.
För övrigt vad det gäller att lägga äggen i fel korg, ja jag har ett nytt projekt på gång nu som kommer att se till att denna historia kommer att komma ut och bli ihågkommen som den sjukaste story i homosexuella kretsar för all framtid, för inte kan någon bräda de min sk fru gjort, det lär väl bli en för svår nöt att knäcka det.

Men samtidigt kan jag kan inte låta bli att le, le först och främst över att lilla idioten orka skiva en nedlåtande kommentar om mitt psykiska status (Besatt) utan att överhuvudtaget ha en susning om hur jag tänker eller fungerar, är du min psykolog kanske?
Med tanke på att kommentaren skrivs i samband med ett inlägg som baseras enbart på fakta om bodelningen så är det ju helt klart att vi står inför faktumet, både jag och idioten och de är faktumet att det är så många som gillar det jag skriver, det är så många som tycker att det är spännande att läsa om min besatthet till min sk fru och så länge intresset är så stort så ror vi vidare.
Bra för mej mindre bra för kommentarskrivaren och övriga som lagt sina ägg i fel korg.
Så jag fortsätter helt enkelt att berätta om mitt och min lilla prinsessans liv och vardag, fortsätter att berätta om alla stolligheter och töffigheter som min sk fru hittar på och om dom fjabbiga kommentarer som kommer in.
Ja det kommer ju även in massa trevliga kommentarer, människor kommer fram och pratar både kända och okända, roligt när människor vågar säga sin mening och även stå för det, tack för det alla ni fina.

Men som jag skrivit innan så är ju detta nästa för sjukt för att vara sant, men ni som inte tror till fullo på att detta är så, att dessa skruvade saker har hänt, kom och hälsa på vettja, kom och ta en kopp kaffe/te, lite god cheecake eller varför inte den nya Nutellakakan så ska jag lägga papprena på borden.
Men snälla ni avsätt en dag eller två för pappershögen börjar i storleksordning se ut som den heliga skrift som visst kallas för bibeln.
Nu är jag på ett sånt bra humör så att jag även tror att jag ska lägga in ett tack till både min sk fru och till den person som bara använder huvudet för att ha en keps på, tack för allt material ni ger mej :)


Nu ska vi ut i svampskogen och njuta av tystnaden, frisk luft och av varandra.

Jockarp.