Fyller mina dagar....

Handbollsträningen gick över förväntan, vi blev väl mottagna och Mollie älskade det. Så självklart ska hon fortsätta att spela, så himla roligt.

Jag har varit på berget och sprungit och det är en fröjd att låta fötterna ta mark just nu. Färgerna skifta, visserligen vet jag att det kommer bli mer färgsprakande än vad det är nu men jag uppskattar alla nyanser av hösten.

Kyliga morgonpromenader med Kennet har betytt, långkallingar och mössa. Att komma in och ta av sej och sätta på morgonkaffet gör mej glad i hela kroppen, jag är liksom vaken då.

Ett besök av en journalist som ville skriva om vart jag befinner mej i livet kom över på en kopp kaffe.

Vi höll oss utomhus och jag var ganska kall när jag 1,5 h senare gick in i huset igen. Vi hade mycket att prata om och hon var väldigt trevlig.

Mollie var med en liten stund vid fikat sen gick hon upp till sitt nya rum. Vi fortsatte att röja där och nu har vi fått en container till palatset vilket underlätta en aning vid själva sorterandet.

En paus i röjandet, vi satte oss och tittade på en film tillsamman och jag måste säga att det var väldigt mysigt att sitta i hennes kommande rum och käka popcorn en fredagskväll.

Fröken särbo och jag är på avstånd från varandra just nu och det svider. Ibland är saknaden brutal och ibland är den hanterbar. Men den finns där alltid. Livet ser ut så här så det är bara att bita ihop. Men det är inte alltid jag är så tuff. Det gör ont ibland, riktigt ont.

Det är lite som han sjunger herr Winnerbäck.

-Jag fyller mina dagar allt jag kan, men det blir ändå tomt.

Jockarp.