fin stassen på. |
Och när jag själv tänker tillbaka på den tiden som varit så tycker jag att det är helt otroligt att jag över huvudtaget är i livet.
Jag har stått med ena foten över stupet och med snaran runt halsen, men jag är glad idag att jag inte tog steget ut över kanten. För när jag vaknar på morgonen med ett leende på läpparna och jag slår upp min grön bruna ögon så ser jag anledningen till varför jag finns till och varför jag inte tog det sista steget ut.
Jag är så frutansvärt förälskad så det gör ont i mej, tårarna kommer så fort jag tänker på hur lyckligt lottad jag är som fått ett sånt här fullt friskt och underbart barn.
Det gör det ännu mer förvirrat med tanke på att min sk fru älskar barn, hon har alltid varit tokig i barn, mycket tokigare än jag någonsin har varit och ändå har hon valt att överge detta åttonde underverk.....
I kväll har Mollie varit på sitt första julbord, visserligen sov hon sej igenom det, till kusinernas stora förtret, dom gjorde allt för att få fart på lilla loppan, men hon är så lugn och trygg så det är ingen som gungar hennes värld. Hon har bara trygga starka kärleksfulla människor omkring sej, och så hoppas jag att det ska förbli.
Hon kommer att växa upp med människor som älskar henne och som kan lära henne vad rätt och fel är, det viktigaste för mej just nu är att vi har stöd och hjälp från människor som vi kan lita på.
Jag ser på min ängel och hon är så fin och de bästa är att hon är min....bara min
super hungrig efter julbordet... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar