fredag 19 november 2010

Vackra minnen....

Ja jag får väl börja med att tacka alla bloggläsare, det var inte mindre än 1177 sidvisningar igår, och det tolkar jag som bra med tanke på att det var första dagen  min blogg låg ute. Jag är glad över att det finns ett så stort intresse av att läsa det jag skriver och det jag varit med om.
Jag vet ju givetvis att det finns många nyfikna själar i vårt avlånga land (jag är en av dom) men jag bryr mej inte av vilken anledning som folk läser min blogg, bara jag får ut den hemska sanningen som utspelats i mitt liv den senaste tiden.

Som ni då redan säkert har förstått efter inlägget i går och att jag öppnade min blogg så kom inte min sk fru till psykologen i går. Jag hoppades givetvis på att hon skulle det för då hade hon ju bevisat att det hon sagt till sin familj om att hon gärna ville lösa vår situation stämmnde, men det gjorde de då alltså inte. Jag blev klart väldigt besviken för det sista som överger en är ju hoppet. Och jag hade hoppats på att vi skulle kunna bli den familj som både hon och jag hade tänkt oss en gång.

Men gårdagen bjöd på mer, jag fick bekräftat igenom ett mail att hon är tillsammans med kvinnan som hon inte kunde hålla tassarna borta från när hon var nygift med mej, frågan är bara är detta bigami, nu är hon visserligen inte gift med den andra kvinnan, men vi är fortfarande gifta. Men jag kan fortfarande inte förstå att man efter alla dessa år ihop med mej bara kan kasta sej in i en annans kvinnas famn när man väntar sitt första barn. Behöver människan inte bearbeta allt som hänt?
Kan man vara så kall att man kan gå vidare med en axelryckning?
Men ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att det inte finns något enkelt svar.

Jag känner ju att jag måste försöka gå vidare, jag måste försöka få bort alla fina och lyckliga minnen och tankar jag har om henne, och försöka glömma allt fint vi gjort dessa åren.
Måste sluta tänka på när vi var en månad i USA och blev fottade vid Golden gate bron, eller på vår förlovningsresa till Maldiverna då vi simmade ut till ett flygplan som låg vid vår strand, eller när vi såg pyramiderna och sfinx. Måste försöka sluta tänka på nyåret i Paris när effeltornet skimrade i alla regnbågensfärger.
Sluta tänka på papegojorna i Venezuela som stal mat från buffebordet, eller när vi köpte så mycket pälor så det täckte våra nakna kroppar. Glömma Italien, holland, London,våra små mysiga utflykter till ven och tjärö, ja jag måste nog försöka sudda ut mina fem år med henne, för det smärta fruktansvärt att tänka på allt detta vackra vi haft.
Och vackert är ju allt som ses med kärlekens ögon.

Men nu börjar snart ett nytt rikt liv för mej,ett liv ihop med mitt barn. Ett barn som min sk fru nu visat på flera olika sätt att hon inte vill ha.
Hon kommer givetvis också börja ett nytt liv, förmodligen långt här i från, ett betydligt fattigare liv, utan barn och med en sjuk kvinna.
Men är hon bara lycklig så, hur man nu kan vara det när man har lämnat fru och barn. Men förändra sej kan ingen med bättra sej kan alla, så det får vi ju hoppas på att hon lyckas göra.

Det var många vänner som försvann på hennes FB sida igår, jag var en av dom.
Kan det var så att det var lite känsligt att sanningen kom fram i min blogg, jag har iallafall kört med öppna kort, jag informerade henne om att jag bloggar och att jag tänkte släppa den i går 10,30 jag har även berättat för henne att jag ska gå ut med min story i andra forum, men jag tänker vänta till knytet är hos mej.
Jag har berättat allt detta för henne i mail och mess. Och det har jag gjort för min egen skull, för att jag ska slippa må dåligt, för att hon skulle tycka att jag fört henne bakom ljuset, när jag gått ut med mitt liv som hon har varit en väldigt stor del av. Jag gör inte de mot en person som  jag levt med och som jag älskar.

Efter allt detta som hände i går, så behövde jag lite luft under mina vingar, så jag åkte till mitt jobb och åt pizza med grabbarna, det var ett kärt återseende, ,humorn var lika låg som vanligt och det var nära till skratt, det är så skönt att vissa saker inte förändras..
Efter maten åkte jag vidare till bingohallen i bellevueparken, det var jag och en vän som trodde vi skulle lyckas kamma hem storkovan, men vi bedrog oss som vanligt.
Det verkar som om man har otur i både spel och kärlek.
Men det är iallafall en syn för gudarna de här bingokvällarna, när alla små gråhåriga människor samlas och plocka upp sina små väskor där dom har duttpennor och tejprullar och andra små saker som man BARA måste ha för att vara en seriös bingospelare.
In för sista spelet åker alla ytterkläder på, mössa vantar och halsduk, allt för att man ska kunna åka därifrån först av alla, det är full panik på alla dom små grå....

Kort och gott så avslutades den märkliga dagen på ett alldeles utomordentligt trevligt sätt.
Jag kan bara tacka alla inblandade.


Förlovningsresan till Maldiverna.
Regn i Jockarp                              

3 kommentarer:

  1. Vem slåss för Gud idag
    Vem slåss för kvinnan, för dom svaga
    Allt det där det låter som en gammal riddarsaga
    För mycket folk överallt, skogarna dör, haven dör
    Allt rusar in vidare i mardrömmen och ingen tycks veta varför
    Och förändringarna dom tar hundratals år
    Det går långsamt, så långsamt men, Isabella, det går
    En dag ska du lära dina barn nånting bättre du med
    Lära dom att lyssna, lära dom att se lite mer, lite mer, lite mer

    Vacker är den som reser sig, som vågar tro
    Som törs ett ja i alla nej, som vågar bygga bro
    Över hav av bitterhet, över ödsligt nattkvarter
    Vacker den som är sårbar, vacker den som ser
    Du är vacker Isabella, som ett rådjur i skogen
    Som en stjärna på himlen, som en flicka mitt i natten på krogen
    Som äppelträdgårdarna i maj runt Kivik
    Som vinden, som regnet, som själva livet
    Men låt ingen dyrka in dig i ett fängelse av skönhet
    Där du blir en docka som lever i en härva av yta och dumhet

    Isabella, låt inte dom djävlarna ta dig
    Ser du långt där borta, ser hur det ljusnar
    Det går en spricka i natten ifrån öst till väst
    En strimma av hopp för alla trötta och frusna
    Kom ut så ska jag skriva den här sången till dig
    Det är vad jag gör, det är vad jag kan
    Hör du hur fåglarna sjunger?
    Snart står morgonen i brand!
    Isabella
    Ah, Isabella
    Isabella… kom ut i natt!
    Kom ut i natt!
    (ulf lundell)

    SvaraRadera
  2. Det finns inte ord för hur hemskt det du varit med om är, det är varje gravid kvinnas mardröm, jag kommer fortsätta läsa din blogg och jag kommer ha dig i mina tankar långtid framöver, men jag tror som andra också skrivit att det som inte tar livet av dig det gör dig starkare! Kram M

    SvaraRadera
  3. Jag fick chansen att läsa din blogg genom en annan blogg som länkat denna sida och jag vet inte vad jag ska säga, är mållös, blir stum, chockad över hur någon kan göra så mot någon då man levt ihop fem år, gått så långt att man skaffar barn ihop och inte efter första försöket utan sjätte och ändå bara behandlar hela situationen som luft, som om det inte "va nå särskilt", ni gifte er och lovade varann evig kärlek.... Å hon bara stack, lämnade allt fint som hon antagligen aldrig kommer få igen för hon gav sig in i ett nytt liv- som vårdbiträde. Å när hon kanske dött då? Ska hon krypa till korset då eller? Hon trodde hon skulle göra "döingen" en björntjänst så hon slapp dö själv eller? Istället för att stanna hos familjen hon just påbörjat nåt underbart med? Har föräldrarna aldrig ställt nån diagnos på henne under uppväxten? Nåt måste hon ju för sjutton lida av. Ingen, absolut ingen människa med hjärta, förnuft och bra uppfostran gör såhär. Du förtjänar nån som är lika fin och bra som du och din sötnos i magen. Du fixar detta. Du är stark och sötnosen kommer göra dig ännu starkare. Hon vet inte vad hon gjort förrens det är alldeles försent å du har blivit lycklig igen, då kan hon stå där i fönstret å titta när du och din nya familj lever lyckligt. Styrkekramar från en tjej som hejar på dig ;)

    SvaraRadera