Ge upp....

Isfritt på sjön ;)

Måndag och morgonfritids. Häromdagen berättade Mollie vid matbordet om hur chili fungera, jag bad henne utveckla det lite på vägen in till stan. Hon berättade ännu en gång för mej att om man äter fem chili så kan man spruta eld, äter man tio så exploderar man. Jag skrattade så tårarna rann, det var en bra morgon.
Vi kramades och sa att vi älskade varandra sen drog jag mot bruket. Där fortsatte skrattsalvorna, jag undrar hur mycket skratt det finns ;)

Jag fick en liten dipp i humöret under dagen och det var för att det helt otroliga ännu en gång har hänt.
Jag vet att det finns människor som har väldiga problem med min styrka och vad jag åstadkommit och åstadkommer i mitt liv. Det reta tydligen gallfeber på vissa mer än andra, att i stället för att glädjas med mej så vill man sticka kniven djupare och djupare. Istället för att se min styrka att jag vid varje slag reser mej och jag reser mej starkare så väntar man på ett misslyckande att man likt gamar kring ett as ska våga sej fram och ta en bit av mej.
Men se ni, jag är inte ert as. Jag är jag och varje gång ni misslyckas med att sabotera mitt liv blir jag starkare och ja jag kickar på det. Jag älskar det. Så ös på.
Ni gamar ni ska veta att jag skriver inget här på bloggen som jag inte vill, som jag inte kan stå för och absolut inget som skulle kunna skada mej och Mollie. Jag kallas inte smart för inte ;)

Jag vet att skulle jag berätta här om jag skrivit ett mångmiljon kontrakt med ett bokförlag som ska ge ut min bok igen. Så vet jag att det finns människor som skulle lägga ner sin själ och hjärta i att försöka ta reda på vilket förlag det är och helst då informera detta förlag om något som förmodligen inte är sant om mej. Just i tron om att dom skulle lyckas sabotera detta för mej.

Och ja, jag kickar och jag blir först fly förbannad men sen blir jag glad.
Jag blir glad över att människor lever sina liv igenom mej, att deras egna liv är så patetiska så att dom måste gotta och grotta ner sej i vad som händer i mitt liv. Ni är så söta ;)

Detta skedde i går och först blev jag oxtokig, jag pratade lite med min icke kaffedrickande vän och vidare tog jag en löptur. Rundan började i moll men slutade i dur, det var verkligen så. Jag skrattade åt alltihop och sa till mej själv. Du Leonora! du har ju vält betydligt större skithus än det här ;)
Nä det är inte mycket som gungar min värld just nu.

Min lilla sockertopp var på en lång hundpromenad när jag var ute på löpturen, hon var hungrig som en varg när jag kom hem så det var matlagning bums när vi kommit innanför dörren. Där levererade vi som vanligt, klyftpotatis i ugnen, eller ja klyftor var det kanske inte riktigt, men gott det blev det.

Ren skär glädje <3

Jockarp.