Lojalitet...

Ingen mjölksyra stoppar mej ;)

Självklart vaknade jag långt innan klockan hade tänkt att ringa. Jag har funderat på att dra ner rullgardinerna i sovrummet, men det bär mej emot, jag älskar morgonljuset. Upp gick jag och dagen började med att sota ut pannan och sätt fyr. Jag vek tvätt och tömde diskmaskinen. Under det utförande kom Mollie uppspatserande med håret på alla håll ;)
Klockan var bara sex så dagen skulle bli lång för henne.

Jag tog en löprunda på berget. Efter en halvmaraton distans stod hon där igen. Mördabacken och för dagen bjöd hon mej på motstånd. Lungorna var svåra att fylla, benen var tunga och jag fick smaka på mjölksyra. Det smakade faktiskt bra. Det var rysligt längesen jag kände att mina ben sa stopp. 1,5 kilo hjärna sa dock inte stopp. Den var inställd på att springandes ta sej upp för backen. Och ja, självklart kom jag upp springandes, om än sakta ;) Jag log åt min styrka när jag var uppe på toppen. Jag sprang av mej syran och rundan slutade på 25 km en bra morgon alltså.

Det var vackert vid sjön....

Vi drog in till skateparken igen och vi var där i två timmar, lite paus bland gungorna på lekplatsen, det var en skön stund med mitt mys.
Min icke kaffedrickande vän slog en pling vilket var behövligt, jag förstörde dock hela hennes middagsrast på räddningscentralen, men så är det med vänner, lojala sådana.

Gällande lojalitet så slog det mej när jag angrep en vedhög på eftermiddagen att olojala människor finns det inte plats för i mitt liv. Jag är för gammal för det liksom. Det är en av fördelarna när man är vuxen, man får göra valet själv. Jag vet vilka i min omgivning jag kan lita på, dom andra kan finnas där men det är aldrig några jag skulle anförtro min kassaskåpsnyckel till. Falskspelare hejdå :)

Vi grillade korv mitt mys och jag, hon svepte två och själv välte jag ner tre. Jag hade min favoritsenap på med Mango/Habanero, god så man blir kär. Myset tog vanlig mes senap på sina korvar ;)

Ett bad var nödvändigt, det var mycket hoppande och dykande, schampo och balsam sen åkte hon upp. Jag visste att jag hade 30 minuters jobb med att reda ut hennes väldiga svall. När hon var utkammad och jag satt och tittade på min dotter som myste under filten kom det plötsligt över mej att det var mitt barn.
Jag sa till Mollie, att det är ju fantastiskt att du är mitt barn. Hon bara glodde på mej och informerade mej sen om att hon snart var längre än mormor. Hmm jag tror vi var i helt olika sinnesstämningar i det samtalet ;)

Ren och fin ;)

Jockarp.