lördag 4 mars 2017

Allt kan hända....

Vigare än sin mamma ;)


Jag stod för morgonkörningen så det blev tidig uppstigning. Halv sju var vi på morgonfritids och vi pratade med fröken om hundar och hundraser. Att samtalen varierar väldigt är något man fått lära sej när man blev mamma, det skiftar snabbt.
En stor kram och en önskan om att alla som befann sej i rummet skulle få en fin helg, därefter gick jag.
Bruket och ett par koppar kaffe med grabbarna, det ballade ut direkt. En dag utan skratt på mitt jobb finns nog inte. Och det är jag klart väldigt glad över.

Jag hade problem med att hitta fokus, jag försökte men jag hittade inte någon bra väg in i min tänkta uppgift. Det är jobbigt när det blir så. Men även denna sköna sol har ju sina fläckar.

Jag åt en god soppa till lunch och varje gång jag gjort soppa så tänker jag, varför gör jag inte soppa oftare? Det var grymt god och sällskapet gick inte heller av för hackor.

Ett regn föll på mej när jag stämplade ut och det gjorde mej absolut ingenting, jag visste var jag var och vart jag skulle. En kvart senare stod jag hemma i palatset och valde outfit för dagens träning.
För säkerhets skull tog jag min självlysande väst på mej sen drog jag ut i ett vansinnigt tempo. Jag tog en liten tur på sex km, precis lagom innan det var dags för uppfräschning och middag.
Vi drog över berget till min icke kaffedrickande vän.
En underbar kväll bjöds det på. God mat som vi gemensamt fixade, glada barn och chill i soffan. Ett chill Som hux flux förändrades till en fotboll och basket match. När man har med barn att göra kan allt hända.

Vi drog hem över berget och vi såg en massa hjortar, så fint en stjärnklar afton, jag är lyckligt lottad som får uppleva allt det där vackra som kommer framför näsan på mej.
Vi var hemma sent och tänderna fick sej en snabbtur av borsten sen var det hopp i säng. Jag låg kvar och myste med min dotter som knoppade in omgående. Det hade varit en lång men fin dag i hennes liv. I min med ;)

Det blev ännu en kväll som jag kröp ner under mitt täcket med ett leende på läpparna. Tankar om att livet är fantastiskt och att det kan hända vad som helst bakom nästa krök. Jag älskar det, jag älskar livet. Det går bra nu :)



Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar