Kriminell?

Humf...

Mörkt ute, löpning inne. Det gick bra, jag tog det lite lugnare, intervallerna uteblev. Jag var inte sugen för dagen och jag gör ju lite som jag vill i det ärendet.

En massa möten och jag fick frågan om vad vi gör på mötena. Det vi gör är att vi använder huvudet, ja det är faktiskt så. Att se lösningar, diskuterar dom och efter det lyckas med att genomföra dom.
Det är kul och efter nästa tre år börjar jag komma in i rutinerna med att inte utöva så mycket fysisk aktivitet ;)

Mollie Vilhelmsson hade med sej sin kickbike till skolan, stoltheten såg inga gränser. Vi hade inget lås till den och jag var lite fundersam över hur det skulle gå, om hon skulle få den med sej hem eller någon annan skulle lägga beslag på den. Men glädjande kom den hem igen.

Ännu en dag med märkliga händelser, jag vet inte men det verkar ta mej tusan blivit kroniskt på något märkligt sätt. För min egen del är det väldigt lätthanterat när jag står inför påstående om att jag är person med en kriminell bakgrund. Jag är gränslös i många avseende och jag gillar när det händer saker. Men från att vara gränslös till att vara kriminell tycker jag är en bra bit att gå.
Vad jag gjort det är att jag stått åtalad. Domen föll och den var friande. Ja det är väl min kriminellaste handling det. Tja jag har ju stulit ett par hjärtan också men någon snodde dom sen av mej så det kan jag knappast lastats för va? :)

Ibland hände det saker man själv inte kan påverka, ibland är det bra och ibland är det obra. När saker inträffar som jag inte kan påverka då blir jag till ett analyserande freek. Jag vänder, snurrar, vrider, snurrar, vrider och vänder lite till. Jag kan till och med känna hur min hjärna varvar upp och försöker sej på lösningar. Lösningar som oftast inte är möjliga för den stackaren. Hjärnan alltså ;)
Detta hände igår.
Men en ny rad som kom till min undsättning var att det som sker det sker. Om det inte blir si så blir det så och det kan bli bra det med.
Jag gillar när hjärnan kan påverka mej ljust när mina känslor säger mörkt. Det är bra. Det känns som om jag har något stort på gång.

Jag pratade i telefon nästan hela dagen och kvällen, jag var helt tömd på röstresurserna. Men det var det värt. Men jag tror nog att jag ska ändra taktik lite och bli en lyssnare i ställer för en snackare. Hur svårt kan det va?

Kriminell ;)

Jockarp.