Tiden…..

Jag trasslade mej ur min flickväns famn. Hunden skulle ha mat och komma ut en sväng. Jag laddade kaffemaskinen så hon bara skulle behöva trycka på knappen. Hunden släpptes in, tänderna borstades, jag klädde mej. Inom en sväng i sovrummet. Jag pussade henne och sa: vi ses i kväll. Just dom där orden älskar jag att säga. Vi väntar varandra efter en dags arbete. 

05:10 satt jag i bilen och funderade över varför jag gjorde det. Jag lämnade precis allt det där som är viktigt i livet bakom mej och körde iväg mot det oviktiga. Det valet var inte lätt att handskas med en fredagsmorgon.

Jag överlevde pärsen med att tvingas vara på en plats jag inte ville vara på, bland människor jag tvingats ihop med. 13:40 kändes därför som en befrielse. Livet började igen på nåt sätt. Det där viktiga. 

Jag rullade mot Jockarp och jag mötte upp min dotter och hund på undantaget. Mollie var på väldans bra humör vilket gladde mej. Hon var nöjd över en ledig fredag.

Vi tog oss hem och jag råkade skada mitt finger. Blodet forsade ut det och Mollie kom till undsättning med papper och plåster. Blödandet avtog som väl var. 

Jag behövde luft, berget och grönskan. Så ja Kennet och jag begav oss iväg. En timme var vi ute. Lagom för att komma hem och börja laga mat, ja Mollie hade redan börjat hacka lök till köttfärsen. Men vi fortsatte tillsammans. 17:30 var hon hemma igen, min tjej och då stod maten på bordet. Vi samtalade om dagen och livet i största allmänhet.

Det dukades av och vi drack upp vår öl på soffan på altanen. 20:00 borstades tänderna och jag kramade min dotter godnatt. Vi vuxna behövde vilan. Vi småpratade en stund och fnittrade lite sen somnade vi lika inslingrade i varandra som vi vaknade upp. Underbart.

Jockarp.