torsdag 22 december 2011

Stjänor....

Sicket julemys ;)


En långtur på berget blev det, jag faktum är att vi var minsann ute hela förmiddagen och gick i de behagliga vädret.
När vi gick på en lerig stig stötte vi ihop med en pappa och hans två små barn, mannen hade barnvagn med sej, han drog och stånkade, ja det så allt annat än trevligt och mysigt ut, ja såg paniken i hans ögonen när han frågade om det var långt till nästa väg, jag gladde honom med att det var inte så värst långt.
Jag kände mej mer än nöjd över mitt val av att ha myset på ryggen.
Våra vägar skildes men jag tänkte. Och det jag tänkte var, stackars karl som ger sej upp med två små barn på berget med en barnvagn och inte riktigt veta var han är.
Men han gilla kanske utmaningar vad vet jag.

Eftermiddagen tillbringades med bästa tant N, de julefikades och klappar byttes, alla hennes grabbarna busade med myset, hon fick prova ett DS (tror de heter så) de var musik och några gubbar som flög omkring vilket hon tycktes uppskatta. När vi lämnade buset tuppade hon av omgående i bilen.
Det är helt otroligt vad lite olika intryck kan trötta ut dom små.

Jag minns ett inlägg i bloggen från förra julen när jag på ett beklagligt och ironiskt sätt skrev om att jag fick fler stämningar och brev från tingsrätten i lådan än trevliga julkort, i år är det annorlunda, igår låg det ett sött brev adresserat till fina familjen Vilhelmsson. Ja blir man glad eller blir man glad? nog är vi en liten fin familj alltid.
Ja vi har fått mängder av dessa fina julkort och jag blir så glad över det. Speciellt att alla är så outröttligt och skickar år efter år utan att vi aldrig sänder någon julhälsning tillbaka.
Jag får kanske styra upp det till nästa år, i allafall tack alla ni söta.

Min tös kan borde äta och rida, samtidigt :)

Efter att hemmarullade köttbullar svalts och nu rullades runt i magen så en härlig mättnads känsla infann sej, bar det upp till ridhuset, myset red men hon var lite trött för de var inte samma hysteriska skrattande och viftande med all kroppsdelarna som de annars brukar vara.
Vi drack lite kaffe och myset och riddarhästen mumsade pepparkakor.

En peppparkaks häst :)


Vi tog sen en liten tur in till mormor och morfar och lekte lite med hundarna och med mormors alla prydnadshästar.
När vi traskade hem hade temperatur krypet ner till - 2 och ja de kändes minsann, man är inte van vid minusgrader men kanske de blir en vinter även i år då.
Himlen var iallafall ovanligt vacker, stjärnklart och jag såg vinterns första stjärnfall. Men nej jag förmådde mej inte att önska något, jag har vis av erfarenhet lärt mej att man ska vara försiktig med vad man önskar sej, humf det borde minsann fler människor vara.


Gratulationerna fortsätter, igår Kajsa och idag grattar jag mitt lilla mys som blir 13 månader.
Grattis mitt lilla hjärta....

Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar