Vår....

Inga gränser på kreativiteten ;)

Det tar minsann aldrig slut, när myset sov sin middagslur så var de åter dags att plocka undan efter hennes framfart, det känns som en evighetsgöra.
Jag har hört att städa efter små barn är som att skotta snö när det fortfarande snöar, hum möjligt men man måste ju ta de någon gång.
Jag hann även nästa tvätta hela bilen innan myset vaknade, nu funderar jag på om jag skulle köpa en punto, agila eller atos så jag hinner tvätta hela bilen :)

Hum de här med halsband är ju inte lätt :)

Ja tre timmar på berget och utomhus aktiviteter var ju ett måste när vädret liknade mer vår än mitt i vintern, ja jag tycker det är sjukt, men jag kan inget annat säga än att jag älskar det.
Förra året kom snön dagen efter myset föddes och låg ju kvar som alla vet alldeles för länge, far min fick skotta en runda på berget så vi skulle kunna gå med barnvagnen och hundarna, det var ju med helt sjukt.

Ja när mörkret trillade på i palatset snodde jag ihop två cheescakes, jag hade lite grädde över sen julgodiset och de får ju inte förfaras, nu finns det tre cheescake och lika många nutellakakor i vår frys, vi är rustade för besök.
Jag lagade även en utsökt middag till mej och myset, det blev helstekt kyckling efter min mormors recept, kokt potatis, sås och svartvinbärsgele, herregud vad de enkla kan vara gott, myset fick två portioner, jag höll mej faktiskt till en även om det var svårt.

Sen fick vi hjälpa mina föräldrar att lyfta ut en soffa, dom hade varit på rea och fyndat. Soffan var tung som bly och efter skrapade fingrar i dörrposterna, spagetti armar och en sliten rygg, så kunde jag inte låta bli att tänka på kvinnan från dokumentären "kokvinnan"  se den om ni har möjlighet, jag har tänkt och pratat mycket med andra om hennes och hennes systers öde, de var en film som berörde och gav en många tankar och funderingar.

Efter att mister blund kommit och tagit med sej myset i spjälisen så satte jag mej med en kopp kaffe och min bok, jag känner en rastlöshet över att jag har den så gott som färdig men den sista delen saknas, den sista lilla touchen som kommer göra den helt fantastisk har jag svårt att få till.
Problemet jag har nu är att jag hinner oftast inte sätta mej ner med den och fördjupa mej i de hela, det är alltid något annat som ska till att göras eller vaknar mitt lilla mys.
Ja planen är nu att jag ska ta den med mej i pappersformat och läsa den från pärm till pärm på min nästa semester.
För när maten serveras på silverfat när det inte finns någon tvätt ingen disk eller några andra måsten som ska till att göras, ja då måste jag väl finna ro att läsa och skriva.

Jockarp.