Ofrisk....

Glader även om man är lite ur form..

Vi började dagen med att ta en spruta i varje ben, vår vanliga sköterska låg hemma i lunginflammation så vi provade en annan.
Jag hann inte innanför dörren fören hon sa att myset såg perfekt ut, tack för det, vi vägde henne och hon hade faktiskt inte ökat mer än några gram. Vilket tydligen är fullständigt normalt, för hade dom ökat lika mycket hela tiden hade dom små liven tillslut sett som elefanter, (ja vissa människor gör ju nästan det.)
Hur som helst så väger hon 9870 gram, längden gick inte att mäta, hon är bestämd min lilla sköna.
Sprutorna togs och det peps till lite men sen var det bra. Tålig var orden från sköterskan.
Nu har vi ett halvårs fritt innan det är dags för nästa nålning.

Vi tog en sväng till posten och där träffade vi på en hjälpsam dam, vissa människor är verkligen på rätt plats i yrkeslivet, hon hjälpte mej gladeligen med mina små bestyr.
Sånt bemötande göra att man är på bra humör hela dagen.

Lite julshopping och pysslande följde.
Myset var hängigt och även mamman var lite ur form, jag kände mej ofrisk men ändå inte sjuk,  så något vidare sällskap var vi nog inte, sega åkte vi hem till borgen igen, det stormade och regnade rejält.
Härliga vinterdagar, jag är tacksam över att nederbörden kom som regn och inte som snö iallafall.
Middag lagades och myset slocknad i min famn på soffan redan vid sex snåret, ja la henne i spjälisen och sen lurade jag själv en timme på soffan, ja jag var nog inte riktigt fit fore fight för det har nog inte hänt på över ett år att jag somnat på sofflocket.

Jag har en lite jobbig känsla som hängt över mej ett tag jag kan inte greppa den riktigt och jag har även svårt att sätta ord på den, men jag ska göra ett tappert försök.
Känslan som infinner sej är att jag väntar på något, att jag befinner mej på en transportsträcka mellan A-B och när jag tänkter på det så har det varit så sen den dagen jag blev lämnad.
De känns som jag väntar på att något ska ske som ska bromsar upp mej, eller att jag ska nå fram till mitt mål.
Att min själ ska lugnas och bli så trygg och lugn som den innan alltid varit. Att jag ska bli nöjd.
Jag har ju ett jättebra liv, men något saknas och den delen verkar vara väldigt betydelsefull för mej.
Problemet är dock, vad är det som saknas, vad är den sista biten som ska läggas på plats för att få mej hel?
Jag vill inte vara här längre i gråzonen på väg till något men inte veta till vad.
Jag vill kunna sätta mej ner och känna mej tillfreds.
Jag vill känna mitt inre lugn igen.

Jockarp.