lördag 31 december 2011

35 åringen....

Tomtehäng i parken :)


Ja herregud är det klokt detta?
35 år, de känns ju helt hysteriskt. Hihi jag 35 år nej det kan väl inte stämma.
Kan det de?
Jag är som ett vin, jag blir bara bättre och bättre med åren, så är det. Jag känner det,  jag blir klokare, vackrare och starkare för varje år som går.
Jag kan idag bättre förstå människor som är 70 + och säger lite hurtigt... - jag känner mej inte en dag äldre än tjugo.
Precis så är det för mej.
Jag är 35 år men känner mej som tjugo.
Ålder är bara en siffra säger kloka människor jag väljer att lyssna på kloka människor.

Men samtidigt när jag ser på dessa siffror kan jag inte låta bli att känna mej gammal, att livet håller på att rinna iväg och det i en hisklig fart.
Jag vet att jag redan gjort mycket i mitt liv, jag har upplevt saker som andra människor aldrig kommer att uppleva om dom så blir 200 år.



Som  mina vänner som var här härom kvällen sa, att alla människor ska vara med om en stor livskris i livet och jag ska vara glad att den kom när jag var ung,  jag ung? jag ser ju ungdom som nån i tjugoårs åldern.
Fan håller jag på att komma i en ålderskris tro, 35-årskris finns det?

Ja när jag ser dom siffrorna så är jag än lyckligare att jag har Mollie, att jag har ett barn, att jag åstadkommit något med mitt liv, något vackert, något som varar, någon som kommer gå i mina fotspår någon som kommer att komma ihåg mej att föra mitt namn vidare, någon som kommer berätta för sina barn och barnbarn om mej, likt som jag redan berättar för Molllie om min underbara mormor.
Ja de känns verkligen underbart att mina otroligt starka gener förs vidare :)
Livet känns något lugnare när jag tänker så, att jag har en arvtagare en liten söt underbar tjej som för arvet vidare.
När jag tänker så kan jag nästa tänka mej att jag är nöjd med mitt liv, att jag kan luta mej tillbaka i gungstolen, bara sitta där och gunga fram och tillbaka och lyssna på det knarrande ljudet stolen ger i från sej.
Herregud är jag redo att lämna in????
Nej tusan inte än, det är svårt att förklara men det känns ändå behagligt på nåt vis.

Mina födelsedagar har jag alltid firat på olika sätt, jag har inte varit så noga med var jag varit ej heller har jag varit så noga med att det skulle firas. 
Något år har jag har varit på skidsemester i Frankrike, jag har hållt hand vid nån strand med min kärlek, badat i 30 gradit vatten,  plockat snäckor, jag har varit i paris och ätit sniglar, jag har lekt med ballonger och ätit cheescake. Ja jag har varit flexibel.
Den 35:e är inget undantag, den firades i skånesdjurpark, de var häng i parken hela dagen, grillning skratt och bus. På kvällen firades de vidare med familjen, sådär lite lagom det bjöds på hämtepizza och en god tårta som min mormor alltid gjorde.
Min mor har alltid ansett att den skulle vara för svår för henne att göra, de visade sej att det var den inte alls. Den var utsökt. Tack mor.
Och tack alla andra som gjorde min 35:e födelsedag så där lagom behaglig.

Trots alla fina grattisar hela dagen, trots alla underbara människor som hörde av sej eller delade dagen med mej, trots  min familj och min bedårande dotter som var på de allra finaste humöret, allt mys dagen lång, så när kvällen kom och mitt lilla mys sov tungt och tryggt så kände jag mej faktiskt lite ensam, de hade då varit mysigt att krypa upp i en mjuk famn och bara ligga nära.....
Hum nästa år kanske.


En ung och en ännu yngre Vilhelmsson ;)


Nu återstår de väl bara att önska alla ett gott nytt år, ta hand om varandra och var rädda om dom som är viktiga....Uppskatta fina människor och rata dom ofina....
Vi ses nästa år, ett liv pågår ;)

Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar