tisdag 23 november 2021

11 år…..

En nyvaken elvaåring…

Jag tassade upp tidigt, pannkakssmeten stod redo i kylen. Bara att dra igång alltså. Under tiden dom gräddades gjordes dom sista förberedelserna, ljusen tändes och jag sjöng upp mej :)

Med ballonger och paket tog vi trappan upp till övervåningen. Jag sjöng och Kennet hoppade runt och jagade ballongerna. En elvaårig tjej mötte mej med sömndruckna ögon. Hon log och det gick en il av tacksamhet genom min kropp. Tårarna brände. Det är bara hon och jag. Vi har hittat vår egen väg under elva års tid. Men på födelsedagar blir det ändå märkbart hur liten vår familj faktiskt är.

Hon blåste ut ljusen och kramade mej och sa att hon glömt att det var hennes födelsedag. VA!!! Sa jag. Hur kan du glömma denna speciella och fantastiska dag, det är ju den viktigaste dagen på hela året. Vi kramades igen och hon började öppna sina paket. Hon var så tacksam för det hon fick, men jag ursäktade mej ändå att hon bara fått mjuka presenter. Hon åt sin lussebulle och gullade med sin lille hund som precis bitit sönder två balkonger.

Pannkakorna slank ner sen väntade det en dag i skolan för fröken elvaåring. Själv tog jag Kennet på en mils löpning på berget. Vi behövde det båda två. Jag fyllde sen upp källaren med ved. Jag älskar att ha fullt på lagret. Sen blev det verkstads häng. Jag eldade i kaminen, städade hela utrymmet, fröken särbo hade varit stressad sist hon var där så allt var upp och ner. Två skottkärror med spån efter svarven sopades ihop och forslades bort. Jag färdigställde en skål av rötad Björk och startade upp med ett nytt projekt. Men tiden flög iväg och plötsligt stod hon där igen. Hon den viktigaste lilla människan i mitt liv. Jag frågade hur dagen varit under tiden vi åt. Sen spelade vi en runda kallaha. 

Hon somnade på soffan en stund och jag lät henne vara. Klockan slog 18 och då skulle vi fira med tårta. Mormor och morfar kom och med sej hade dom sina små kamphundar. Efter tårtintaget. Fortsatte vi spela spel. Så himla mysigt. Hon och jag och Kennet i soffan. Vi är lyckliga tillsammans.

Handboll och Terrier….


Jockarp.


1 kommentar: