onsdag 6 april 2016

Paris, Paris....

En lekplats i Paris :)


Vi lämnade byn tidigt och några timmar senare stod vi och lokaliserade oss intill triumfbågen. Känslan var härlig.
Vi checkade in på ett tjusigt hotell några hundra meter från bågen och genom mitt fönster såg jag den. Kanon läge alltså.
Vi strosade runt lite på gatorna och vi åt en god middag. Allmänt lugnt. Dag två fortsatte i samma lugna tempo, vi tog en tur till Eiffeltornet och Mollie blev överlycklig, hon hoppade och tjöt vid tornet.
En båttur på Seine vilket även det betydde vila. Det var supermysigt att bara göra Paris utan en massa måsten, det flesta sevärdheter har vi redan diskat av innan om åren.
Tidigt i säng även denna kväll efter en god middag.

Den stora dagen började med en ensam frukost utan mormor och myset, det var skönt att kunna fokusera på sitt eget. Jag återvände snabbt till rummet och klädde mej i min löparutfit. Jag kände mej stark. Jag pussade och kramade myset och begav mej till Champs-Elysees. Denna fantastiskt vackra paradgata som nästan är två kilometer lång. Det vimlade redan av människor och det luktade starkt av tigerbalsam.
Jag tog några bilder och begav mej sen snabbt till starten. Det var hårt bevakat av poliser och helikoptern cirklade över våra huvud. 57000 människor med ett gemensamt mål. Den känslan måste upplevas för att förstå.


Sömnig på väg till starten...


Pang starten gick och jag sprang paradgatan ner. Det kändes underbart, jag var pigg och ofta under loppet tänkte jag på att jag befann mej i den vackra, romantiska och historiska staden Paris. Vi sprang förbi många kända platser och jag njöt.

Det första tre milen gick som vanligt superbra. En mara sägs börja där någonstans och det stämmer så väl. För dagen var jag pigg i benen men jag märkte att pulsen låg något högt, anledningen tror jag stavas värme. Det var hett i vårsolen och min kropp var inte van. Så var det för många andra också och för en del slutade det med ambulansfärd. Så ville jag inte att min dag skulle sluta så jag slog av något på tempot, detta skedde undermedvetet.
Jag sprang in i mål och kände att det fanns lite mer kraft i kroppen och jag njöt väldigt när speakern skrek att in i mål kom en svensk. Stolt över min nationalitet och över mitt lopp.
Det tårades i ögonen när jag fick min 6:e maraton medalj runt halsen.
Denna gången var jag ensam vid målet men jag gladdes enormt även om jag inte kunde dela den med någon nära och kär.
Jag fick min tröja och började gå mot hotellet. Jag kände att innerhållet i min magsäck bestående av apelsin, banan och vatten ville ut. Jag släppte allt i en rabbatt intill målfållan. Underskönt att få ut all mjölksyra och genast känna sej i form för att fylla på med mer näring. Den känslan kommer nog enbart efter ett marathonlopp ;)
Jag lufsade hemåt och innan jag kommit fram möttes jag av en storleende Mollie och mormor. Så skönt att åter se dom.
Av 57 tusen löpare kom 41 tusen i mål och jag hade 15088 personer framför mej. Mer än godkänt alltså. Tiden blev 04:01:47. Lycka.

Dagen efter var jag i topptrim, något lite stel och jag kände tydligt att två tånaglar kommer att lämna mina fötter. Men självklart var det värt det.


En kanondag i parken......


Vi drog i väg tidigt till Disneyland, det skulle bli en heldag för myset och hon hade verkligen superkul. Lite småköer men hon stod ut. Hon åkte och åkte och hon sprang i labyrinter, hon åt popcorn och pannkakor. Hon skrattade och hon kramades. Hon var lycklig som en lärka. Skönt att se.
Vi vände inte hem förrän sent på kvällen med tåget och alla var nöjda och tillfreds.

En härlig resa till en underbar stad där jag än en gång måste tacka mina medresenärer som gör detta möjligt för mej. Tack.


Stolt givetvis...



Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar