onsdag 13 februari 2013

Mångfald....



Jaha nu har jag kommit till ännu en skön, förnämlig och superduper insikt. De gillar jag. Detta gäller skalbaggen.
Jag och min löparvän diskuterade härom kvällen det här med barnen och dagiset. På hennes grabbs dagis finns det enbart bonnungar från bygden, alltså inga inslag av andra kulturet eller annorlunda familjekonsterlationer än den "normala" Mamma, pappa barn.
Efter att jag funderat lite på hur det ser ut på skalbaggen så blev jag åter själaglad över att Mollie är på just det dagiset.
Där finns det nämligen en hel del olika barn som man kanske inte kan klassa in i "Normal" gänget. Det finns nämligen barn med andra hudfärger, det finns barn som har ett handikapp och det finns barn till homosexuella. Jag gillar det och att  jag inte reflekterat över det innan tycket jag är besynnerligt. Tänk vad mycket dessa barn får gratis av att växa upp och växa ihop med alla dessa "Onormala" barn och föräldrar. Den chansen får inte min löparkompis grabb. Än en gång ser jag det positiva i det hela. Mollie har inte sagt någonting till mej vad det gäller varken det ena eller det andra. Barn märker nog ingen skillnad, kanske för att skillnaden är så väldigt liten egentligen. hmm ja det tål att funderas över.

När jag körde in Mollie till skalbaggen igår så stod det en tjej i kommunenskläder och skottade bort snö från övergångstället vid konsum, jag fick ett infall. Ibland får jag det :)
Jag vevade ner rutan när jag passerade och sa.
-Hej.
Hon såg lite förvirrad och skrämd ut.
Jag fortsatte sen med.
-Vilket kanon jobb ni gör.
Hon sken upp och leendet spred sej över hennes läppar och hon sa.
-Tack.
Underbart ändå, jag var trevlig sa ett par ord och fick ett varmt leende tillbaka. Vilken start på dagen.


Jag funderade på en märklig sak när jag satt i en bilkö i går på väg till min bokmorska. Jag såg en kvinna sitta i en bil och se ledsen ut, hon såg ut att längta bort mot något men samtidigt såg jag hopplösheten i hennes ögon. Att man kan se så mycket på bara ett ögonblick. Och att jag kan känna de så stark. Jag tänkte på vad kvinnan råkar utför medans hon såg så uppgiven ut. Kanske någon i hennes närhet blivit sjuk eller dött, kanske var hon en flykting som blivit utvisade. Hon hade kanske fått sparken från sitt jobb. Ja vad vet jag. De första intrycket kan göra så mycket och ge så många olika funderingar och tankar. Iallafall på mej.

Det som hände under gårdagens jobb med min bok var helt sjukt. Jag hade en toppen början till boken som jag var nöjd med. Men min mentor säger plötsligt. Pang detta till förord vad tycks?
Det var så klockrent och jag skrattade och kände riktigt hur bra det var. Som min mentor sa.
-Den som läser dessa förord och inte fortsätter att läsa, den är inte riktigt klok. Bra betyg minsann.
Vi hann en bra bit men vi ville inte sluta där, men omständigheterna gjorde att jag var tvungen att fara hem, jag är ju mamma med. Fortsatt arbete väntar idag.
Det känns som vi är inne i slutskedet just nu och det känns mer än bra :)

Full fart hemåt till myste som morbror så snällt hade hämtat på skalbaggen, hem och en vän kom på besök. Vi hade en härlig pratstund där boken och även ex frun kom upp. Mollie slocknade halv nio och jag fick angripa dagligsysslorna, plus att fylla på spolavätska på bilen. Fullt upp.



Jockarp.

2 kommentarer: