Trakasserier och äktenskapsord....

På väg upp på berget...

Detta är ett inlägg jag har funderat på en längre tid på om jag ska skriva eller inte skriva, jag har nu beslutat mej för att göra det.
Jag har absolut ingen skyldighet vare sig till min sk fru eller hennes familj men jag gör det ändå.
De jag kommer att skriva idag hoppas jag verkligen att ingen kommer att tycka är obehagligt eller stötande.

Men om jag förstått de hela rätt så ska det tydligen finnas någon person ute i vårt vackra avlånga land som förföljer min sk fru.
Hon känner sej trakasserad av någon som om jag förstått de hela rätt ringer och sms henne och tydligen är det inte så smakfulla samtal.
Jag har absolut ingen skyldighet överhuvud taget mot henne och de kan ju till och med vara så att den som ringer eller skriver har helt rätt i sina ord.
MEN det är så att den ensamstående mamman (jag då) har blivit anklagad av vissa människor i min sk frus närhet, att de skulle vara jag, vilket jag inte uppskattar för fem öre.
Tydligen kan samtalen/messen härledas till vad jag skriver i min blogg.
Så jag tänker då igenom min blogg försöka om det nu är en av mina läsare att förstå att du som gör detta skadar inte bara min sk fru och hennes familj utan även mej och indirekt min lilla dotter.
Min vädjan är alltså om det är nån bloggläsare som gör detta, sluta gärna upp med det.

Och framledes vad det gäller att jag själv blivit anklagad och kränkt av personer i min sk frus närhet så förväntar jag mej när åklagaren lagt ner fallet att jag ska få en personlig ursäkt av personen i frågan. Kanske till och med av min sk fru.
Då får vi se hur mycket råg det finns i den ryggen eller i dom ryggarna.
Ska bli kul och se om det går lika lätt att be om ursäkt som det är att anklaga folk.

Jag fick även en fråga på bloggen vad det gäller äktenskapsförord och om vi hade de eller inte.
Svaret är nej, eller ja. Vi skrev aldrig några själv, men min kloka mor hade redan sett till så att allt som finns i släktens ägor stannar där.
Men jag skulle ju inte bli så värst förvånad om min sk fru skulle försöka göra anspråk på något som inte tillhör henne, för som sagt så är hon redan skyldig mej en hel del.
Och de gäller även delar av hennes övriga familj, men är man uppfostrad till att inte behöva ta ansvar för något så räknar jag väl inte med att dom är uppfostrade till att göra rätt för sej vad det gäller den ekonomiska biten heller.
Men ärligt talat funderar jag på att göra en polisanmälan, hon är ju duktigt på det så då kan ju jag bli lika duktig jag, får se hur jag gör framöver.
Och på frågan om jag är tät eller inte kan jag bara svara att har man jobbat i hela sitt liv på ett jobb som betalar en bra och om man hållit i  plånboken som min sk fru sa en gång att jag gjorde så vore de väl märkligt om man inte skulle ha så man klarar sej.
Och nu slipper jag ju en vuxen människa att försörja. Och Mollie är ju inte så dyr i drift just nu.
Så nog klarar vi oss alltid.

Om man bortser från dessa funderingar var gårdagen en dag helt i min smak, utomhus, glassätning, härliga promenader, nagelklippning på myset, fika, grillning, vänner, familj och massvis med kärlek.
Precis så som de ska vara en dag när man är mammaledig med en helt otrolig liten tjej.
Nu ska de fångas en ny dag.

Mys i Jockarp.