Helhärlig dag....

Full koncentration.

Vi gick upp väldans tidigt på dagen med tanke på att vi hade en fridag.
Det börjades lugnt i soffan med ett barnprogram, det fortsatte sen med pärlning. Jag är inte jätteintresserad av just den aktiviteten och det bottnar nog i att jag har det färskt i minnet om hur det bruka sluta. (Pärlor på hela golvet)
Denna dagen gick det bra och blev en mycket trevlig stund för mor och dotter.
Vi gjorde tassband till Sigge och Lasse. Deras små kamphundsben ska nu prydas med pärlor i alla dess färger.
Vi gjorde halsband till mormor och det skulle göras långt för mormor har en lång hals, allt enligt mitt lilla pyre ;)

Det har varit ett evinnerligt tjat den sista tiden om att vi ska baka en morotskaka, varje gång vi passerat hästarnas morotsspannar har tanken väckts. Nu var dagen inne och Mollie var överlycklig. Hon for i väg till hästarnas morotssäckar med sin lilla spann. Hon kom tillbaka helt andfådd med tre små fina morötter.
Hon körde sen med matberedaren och hällde i en hel hög med olika ingredienser. Vi räknade tillsammans och läste receptet både bak och fram.
Medan kakan gräddades passade det perfekt med lunch. Korvgryta, ris och broccoli. Myset spetsade till det hela med en hög med majs.

Jag fick ta kontakt med Mollies dagis under dagen för jag hade lite funderingar.
Och än en gång visar dagiset på en grym flexibilitet och välvilja att försöka lösa uppkomna problem.
Det gör mej glad att dialoger och ärliga samtal faktiskt lönar sej.
Personalen och chefen på förskolan försöker lösa och vara tillmötesgående när bekymmer och frågor dyker upp.
Det är aldrig något pustande och ingen tar till meningar om att det inte går. Nej i stället möts man gång på gång av människor som visar en stor empati och välviljan till att nå den bästa lösningen för alla inblandade.
All creed till Tusenfotingens personal och chef. Och ett tack för visad smidigheten är minsann på sin plats.

Efter lösningen med dagis tog vi en liten cykeltur, det börjar bli en vana och det är en god sådan.
Planen var att bjuda på den nygräddade kakan. Mormor, morbror och kusinerna var dom som var tillgängliga för stunden så således var det dom som fick sätta tänderna i mysets fantastiska goda kaka.
Vi fick hejda kusinerna annars hade dom haft tabberas på kakan så varken morfar eller fröken flickvän skulle fått smaka. Det är ju inte okej.

Jag tog min sista löptur i Jockarp med omnejd. Nu är det vila som gäller. Det gick ganska bra, jag kände mej något pluffsig men jag tror att det stabiliserar sej.
Ett problem var dock att min käre bror hade avverkat i skogen och då inte bara i skogen utan också över vägen i cirka 200 meter. Det blev till att klättra och hoppa över grenar och ris. Jag var helt vansinnig. Hela tiden gnagde tankarna, ett snedsteg nu Leonora så är du borta. Gahhh, som väl var höll jag mej på benen. Det var minsann tur för brossan de med;)

Efter middagen pärlade vi lite till och mellan halsbands och armbandsgörandet så dansade vi lite. Vi hade en helhärlig dag jag och myset. Det var den sammanfattningen jag gjorde när jag satt i min ensamhet uppkrypen i soffans hörn.

Självklart ska smeten smakas ;)

Jockarp.