Kalas-gympa....

Myset vill me vara med och spela ;)

Pigga som små mörtar, både jag och Mollie mådde prima och det var trevligt med tanke på det obehag som kom efter löpningen. Det är bland det otrevligaste jag vet att kräka och må illa. Lärdomen av detta bli nog att tanka på ordentligt med vätska innan nästa långlopp, vatten är bra och livsviktigt.

En helt perfekt förmiddag hade vi, mys utomhus med att gräva sand och hänga tvätt. Det var daggvått i gräset och det var nog räddningen för den nu gröna mattan. Jag var sugen på att starta upp gräsklipparen, det killade rejält i fingrarna, men jag stod emot.

Dagen präglades av hunger, jag var konstant hungrig och anledningen tror jag att jag har grepp om. Återigen var de det långaloppet och på grund av illamåendet så tankade jag kroppen med ingenting. Givetvis måste det ge konsekvenser och det då i form av att vargen vaknade i mej. Jag åt allt jag kom över :)
Även Mollie hade en ät dag så vi matchade varandra väldigt bra.

Vi gjorde ju mer än att äta, vi var på kusinvitamins gymnastikuppvisning. Fantastiskt är summeringen av det hela, det var olika grupper, allt från knattar i Mollies ålder till en grupp med åldrarna 12-37 år. (där hade ju förövrigt jag platsat)
Vad det gäller dom minsta barnens grupp så heter det Bamsegympa, denna grupp är nu mitt mys anmäld till, problemet är att det är fullt så vi får vackert stå på kö. Men vi hoppas kunna komma med redan till hösten, jag tror att det kan passa oss perfekt.
Jag träffade en hel del trevliga människor där, flera jobbarkompisar och även människor som jag tidigare haft äran att arbetet med.
Herregud vad mycket människor som passerar i ens liv, helt sjukt när man tänker efter och det gör ju jag ;)

Kullebytta eller nått!

Från gympan till den andra kusinens 10-års kalas, han är stor nu lunsen.
Smarrig tacosoppa bjöds det på och min tallrik fick visa upp hur ytspänning fungerar. Ett jättelass alltså.
Bus på studsmatta i pausen mellan mat och tårta och jag fick ett trevligt samtal på telefonen. Det från en gammal jobbakompis, han är 68 men likväl var vi ett grymt team när vi jobbade i hop. Det gillar jag verkligen, att ålder i många lägen faktiskt bara är en siffra. Han hade läst tidningen och han kände en stolthet över mej.
Det går inte beskriva i ord dom känslorna jag känner i dom lägena. Tacksamhet, det är ett märkligt ord och än märkligare att försöka förklara hur känslan tacksamhet känns.
Men det var nog det jag var, tacksam för att han delade med sej av sina känslor och tankar :)
Han gjorde även en beställning på boken och så klart känns det bra att människor verkligen tror på mej, jag blir stärkt. Tack.

Cyklen hem efter tårtan och psykbrytet var stort. Min dotter skulle inte cykla, inte gå. Nej hon skulle ingenting och mitt i allt "ingenting" så kissade hon ner sej.
En toppendag vändes på ett par sekunder till en testning av psyket. Tungt.
Med löfte om att hunden Sigge skulle följa med hem och läsa godnattsagan så fick jag henne på rätt köl.
Väl i sängen låg hon och babblade om hur fin hennes hund är och att Morfars hund heter Lasse och att Sigge är hennes och mormors hund, jag herregud hon drog hela registret och jag kunde inget annat göra än att ligga och lyssna på henne och småle.
Hon är helt underbar.

Ibland är livet lite uppochner :)

Jockarp.